NollEttFyrtioTvå

Det är rätt märkligt hur människors vägar korsas. Och hur rädda alla är för allting, allting som de egentligen inte behöver vara rädda för.

Människor stöter bort varandra utan att veta varför. Och när de kommer för nära någon så backar de undan, bara för att i nästa sekund ställa krav på varandra. Krav som den andre parten omöjligen kunde leva upp till. Och i den envetna cirkeln, där allt som räknas är hur den andre möter kraven eller hur den andre uppfyller den ena eller andra uppgiften. Mata hålet. Mata det långsamt tills det rinner över och du kräks. Eller kvävs. Och att kväva någon eller att kräva saker av människor, det är det sista jag tänker göra för precis som alla andra, så har jag varit där, gjort det där misstaget, piedestaliserat andra människor och sett dem som så annorlunda än mig själv. Men i nya relationer, oavsett hur de än är uppbyggda och oavsett vad för så kallade "förväntningar" som ligger i luften, så gör jag liksom öppet klart det där. Jag spelar inga spel. Play no games, say no names.

Nej tack, jag behöver inga specifika etiketter, jag hör vad du säger när du säger att du tycker om mig och jag väntar mig att du agerar på egen hand kring det här med att bara vara med mig eller ej. Jag kommer aldrig att be dig att göra någonting, men jag kan berätta vad som sårar mig och vad som gör mig glad och du får agera efter det. Det är din vilja, inte min.

"Can you hear me calling
Out your name
You know that Im falling
And I dont know what to say

Ill speak a little louder
Ill even shout
You know that Im pround
And I cant get the words out"

Jag mår så jävla bra idag. Matt och öm. Men bra. Matt, öm och drömmande. Matt, öm, drömmande och uppochnervänd. På ett bra sätt. Magen ilar. Huvudet gör volter. Allt det där. Nu musiknatt och filmnatt med mig själv. Imorgon - fest @ M&M:s place. Innan det ska jag lattja med Ma!

Jag är så jävla high and dry.