Colorblind

"Anything that gets the adrenalin moving like a 440 volt blast in a copper bathtub is good for the reflexes and keeps the veins free of cholesterol... but too many adrenaline rushes in any given time span has the same effect on the nervous system as too many electro-shock treatments are said to have on the brain: after a while you start burning out the circuits. When a jackrabbit gets addicted to road-running, its only a matter of time before he gets smashed — and when a journalist turns into a politics junkie he will sooner or later start raving and babbling in print about things that only a person who has Been There can possibly understand. "

Hunter S. Thompson

Det har varit en känslomässigt katastrofal, och samtidigt alldeles, alldeles underbar berg och dalbana de senaste veckorna. Jag och H har gått igenom diverse intressanta faser; det här är förmodligen den stormigaste och mest intensiva relation jag befunnit mig i. Faserna liksom avlöser varandra i hastig fart, från det ena till det andra. Samtidigt som vi försöker hålla oss på rätt sida av livet pendlar vi mellan att bli gramse på varandra angående småsaker som vi tekniskt sett inte borde gräla om, och vi säger hela tiden att det är just det vi inte ska göra, men vi gör det ändå, för både jag och H har varsin provokativ djävul på axeln som inte kan bita sig i tungan alltid. Den lilla djävuln tycker om att vara bitsk och att leverera rappa kommentarer utan att tänka efter innan hur den andra skall ta emot det hela. Så vi grälar lite, vi hånglar lite, vi äter mat, vi handlar i centrum, undrar hur fan vi ska ha råd att leva, städar lägenheten, städar lite till, lyssnar på skitig blues, dricker rödvin, gosar med kattjäveln, jag tar tre timmar på mig att sminka mig och H gör sig lustig över det, men vadå, man är ju snygg nere i centrum iallafall. Det hade jag förvisso varit oavsett om jag klivit upp direkt ur sängen, med tanke på de skabbiga centrumhängande alkisar vi blir tvungna att mingla med så fort vi ska till Konsum.

För att komma till Konsum måste man passera fylleparken, och intill fylleparken ligger Systembolaget. I fylleparken står det en bunt aspackade kärringar och nersupna gubbar och skriker på varandra. De har illasittande FRISCO-jeans, illa färgat hår, mycket läder och jeansvästar i omlopp, mycket nergångna läderpumps, mycket blå ögonskugga. De står med någon pava i tassen och grälar, om vad är egentligen inte viktigt, bara det grälas. Häromsistens stod en riktig pangflamma i svartfärgat hår, bortom de femtio, med håret stående utför huvudet som en jävla trollgumma, med svart skinnjacka och någon form av paljettkjol, och vrålade på sin gubbe. Det hördes över hela centrum. Det är intressant att leva i ghettot minsann.

Därefter fick jag frispel på människor i min egen ålder som fortfarande använder uttrycket "rave". Hör här; RAVE hette det 1994 - 1999, innan "Rejvkommissionen" i Stockholm helt och hållet sabbade allt vad "ravekultur" heter och långt innan Gudrun Schyman gick på Docklands. Att någon över de tjugo kommer och berättar att han varit på "rave" gör mig kräkfärdig. Rave är, för sista jävla gången, ett begrepp som handlar om själva "dansstilen" och så även subkulturen men Rave är INTE ett samlingsnamn för musiken. Säg att du varit på technofest, säg vad fan som helst men vill du inte göra bort dig helt och hållet, skippa "rejv"-snacket. Det är pinsamt.

I helgen blir det jävligt spexigt, det är jag övertygad om.
H och jag är i färd med att ta bilder på nya håret och lite annat, så stay tuned. Nya bilder up for my fans..haha