(H)AN

Jag ser knappt tangenterna, så vimsig är jag. Och det kanske skulle blivit en lång blogg som skulle underhålla er alla med rapport kring min helg. Kanske med snirklig handstil.

Istället får ni mitt orkeslösa jävla svammel, sprungen ur en dygnslång diskussion med H, en framfart rent mentalt, och en jävla rädsla för att jag kan ha tappat taget, släppt mina pansardörrar helt och nu är sårbar, med hjärtat utanför kroppen.

Jag ligger intill den vackraste, hud, ben och muskler och spelar med fingrarna längs gropar, fästen och de vackraste skuggningar jag någonsin sett. Hans kropp är som en magnet på mig, jag vill vända ut och in på mig själv för jag vet inte var jag ska ta vägen, jag har släppt, jag är utan skottväst. och strax där ovan kikar mörkbrun blick mot mig, som öppet sårbar, provokativ, och jag vill krypa under hans hud och allt-på-en-gång och han är så djupt inne att jag blir liten, jag blir med ens ett byte med skottpengar i min skalle. Och han är pusslet som passar in i min kropp och jag vet inte var jag är, men hans axlar är placerade där jag allra helst vill ha dom och jag vill ha mer och jag känner verkligen, att det finns inte hur man kan vilja krypa ur sin egen hud på det viset, och in under någon annans.

Och jag har inget försvar, inga fördämningar, och de mörkaste av bruna ögon ser in i mina och jag vet, jag vet vad de säger mig och hjärtat, bult, boom, och jag vill ha honom så otroligt djupt att det inte finns någonting annat, och jag har honom, men jag har inte mig själv bakom pansarskydd. Och rädslan är där och jag ligger kvar, kysser honom, vill inte släppa, jag är en maxad CPU-fläkt, jag mister förståndet.

Och Mike Foyle - Shipwrecked (chillout mix) och hjärtat bultar mot revbenen, bultar och skriker att nu är du såld.

(H)an är redan under min hud, och härifrån finns bara oändligheten.