Det är dags att erkänna..!

Wow..

Jag måste erkänna nu. Det är dags.

Jag är inte tillgänglig på den offentliga singelmarknaden längre. Sorry boys and girls, men jag har gått och kärat ner mig. Eller snarare, trillat dit. Jag är körd, it's as simple as that. Jag är monogamt hängivet tokförälskad och, det handlar inte om att jag inte är min egen person med egna intressen bara för att jag är tokförälskad och har en relation, jag förtydligar bara det faktum att jag efter 2 och ett halvt års singelliv nu väljer att viga mitt känsloliv och min kropp åt en och samma individ.

- Jag har mött en person som möter mig både psykiskt, fysiskt och fritt, och som fått ett lite kantstött och smått tilltygat flickhjärta att slå dubbelslag. Jag - den eviga singletten, som trivts bra med att vara min egen och som inte "släppt in" någon på väldigt länge, har börjat må väldigt bra av en annan persons närvaro. Jag tror inte på ägande eller kontrollerande i en relation, jag är min egen och han är det också. Kommunikation, kärlek och respekt är det viktigaste, och vikten av eget utrymme, och vikten av att respektera och lyssna till mitt eget såväl som den andres hjärta och sinne, är det allra viktigaste. Det var länge sedan jag kände så här, att jag har en förtrolig som jag kan dela mitt mest osminkade jag med, och jag tackar dig faktiskt, Stefan för att du finns. (Blablabla..drypande kärleksdravel..sorry people..men det måste ut)

Jag vet inte riktigt vad han ser i mig, jag vet bara att han får det att pirra under huden när han berör mig, jag vet att hans röst i telefonen gör mig till en kula i ett flipperspel som studsar mellan väggarna i mina hjärtekammare. Vi är förtroliga under täcket och pratar och pratar, han lyssnar till vad jag har att säga utan att döma mig, mitt brokiga förflutna skrämmer inte vettet ur honom, och när han kommer gående nedför gatan med sin lite gängliga gång så tänker jag bara "God damn. God damn vad fin han är". Han går till baren för att köpa öl och han får flickhuvuden att vändas lite varstans, men han är med MIG, han ser MIG, han uppfyller mig.

Vilket jävla romantiskt tönt-trams jag sysslar med nu, ni kräks säkert av bara farten. Men jag tänkte det var lite dags att statuera nu, det som varit rätt uppenbart ett tag, även fast jag försökt distansera mig till saken och inte erkänna det där lite känsliga, för att erkänna sig förälskad är en stor business i min värld. Mina senaste försök att få till någon form av relationer har lämnat mig ganska trasig och väldigt utsatt. Jag har planterat mina känslofrön i mycket riskfylld jord och därmed fått lida ordentligt när torka och orkaner hindrat dem från att gro och det har inte varit lätt att komma över min relation till ¤ och den djupa vänskap jag kände med honom, som rent abrupt avbröts utan förklaring. En dag ringer han bara och säger att vi kan aldrig mer ses. Hejdå Loo, ha ett underbart liv. Jag fick aldrig ett avslut. Ingen förklaring. Ingen sammanfattning. Inget tack för kaffet. Jag fick inte mer. Vår vänskap hade inget värde. Men JAG tyckte ju det. I MIN värld hade han ett gigantiskt emotionellt värde. I MIN värld var han en förtrolig, någon jag trodde jag skulle ha kvar i mitt liv. Men jag fick inte mer, och sedan dess har jag inte hört av honom. Och trots att jag har hans nummer så finns det ingen anledning att ringa. För varför tvinga någon till en förklaring? Han måste vilja själv. Så enkelt är det. Jag kan inte vara ett levande samvete.

För det har liksom alltid varit så. Mina bästa relationer har aldrig fått avslutas ordentligt. Det är som om jag suttit i en biosalong och sett en bra bit på en film som plötsligt bara pausats. Där har jag suttit själv och väntat på förklaringar och rejäla avslut, eftertexter och "The end"-skylt, men allt dom gav mig var något form av mummel och en pålagd lur. I mitt förra förhållande, med J, blev jag rejält bränd då han efter två års underbart förhållande bara försvinner i ett helt dygn utan förklaring. När han väl kommer hem har jag varit vaken hela natten. På något sätt visste jag att han var med en annan kvinna då. Han kommer hem och jag ser honom i ögonen, mannen jag viskade alla mina hemlisar med, mannen jag litade hundra på, och han säger att han varit med en kvinna han mött i hemlighet, och han vet inte om han älskar mig längre. En vecka tidigare hade vi firat tvåårsdag, jag hade bakat tårta och vi låg hela natten och höll handen - allt var ju så bra, jag var lika förälskad som första dagen jag mötte honom. Dagen efter packade jag mina ägodelar och flyttade till en väninna. Jag grät, jag droppade sju kilo på två veckor. Jag åt inte, jag bara låg och grät, för hela mitt liv var rammat. Och när jag bönade och bad om att få förståelse kring hur hans känslor bara kunnat "ta slut", hur han bara kunde vända sin bästa vän ryggen, så fick jag bara en axelryckning till svar. det tog över ett år att komma över det förhållandet. Det gjorde fan så ont och det var inte kul att leva.

Jag uppförde mig självdestruktivt. Jag festade som ett svin. Jag avverkade allt jag såg. Alkohol, män, droger, människor..allt. Känslorna var som döda. Hela jag var död. Bara en konsumerande parasit med defekt inre. Men jag kom över det till slut. Och med det så kom också den oro jag märker att jag får leva med, kuva och överkomma; rädslan att det ska ske igen. Klart att det svider, alla har vi våra emotionella laddningar. Som spöken som förföljer oss. Men jag vägrar låta det svinet förstöra alla chanser jag har till att må bra. Det var då, och inte nu.

Men jag orkar inte vara rädd. Jag VILL ha den här underbara förälskelsekänslan för gud ska veta att den är så mycket mer underbar än destruktiv ensam-ångest. Och jag har inget emot ensamheten, att bara rå om sig själv. Jag uppskattar den med. Jag är bra på den. Jag är inte rädd för ensamheten och jag är inte beroende av tvåsamhet för att få egenbekräftelse. Men när man träffar rätt och känner sig så..tillfreds med en annans närvaro, då är man både feg och korkad om man låter rädslan styra. Jag vägrar vara rädd hela tiden. Jag vägrar missunna mig själv något så underbart som att få hålla handen, kyssas, ha långa samtal om ingenting, och så känslan av att ge sig hän. Berätta. Uppleva. Känna. Det är ju det jag lever för. The gonzo style: Upplev, känn, se med egna ögon - och tell the tale.
Och när Stefan och jag pratade häromdagen och han faktiskt säger orden, att han är kär i mig, att han älskar att vara med mig. Att han trivs i min närvaro. Att han vill spendera tid med mig. Att han tycker om allting med mig, och att han också kan berätta VARFÖR, och att det handlar om vad jag har innanför mitt pannben som många andra saknar. Att han hade blivit lite svartsjuk och därmed insett att fan, han gillade mig nog mer än han anade, då dansade mitt hjärta i bröstkorgen, då var det fan multiball i bröstkorgen. Och då tänkte jag att nej nu jävlar, Loo. Nu ränner du fan inte iväg och gömmer dig. Senare fick jag ryck och provocerade fram ett idiotiskt gräl, osäkerheten kom krypande som en liten kackerlacka. Men vi pratade. Och pratade. Och löste det. Och nånting släppte. Någon liten spärr därinne i flippermaskineriet rörde sig..sakta sakta öppnades en lucka som varit stängd mycket länge.

Så nu skriver jag ner det här känslodravlet, för att statuera hela grejen. För att markera för mig själv att det fan är på riktigt. Jag börjar göra upp små "vi"-planer i huvudet. Jag vill åka iväg. Ta med mig och honom nånstans, komma bort, för det behöver han. Och jag med. Och jag ska fan inte tramsa nu. Han ska fan veta att det inte finns anledning till svartsjuka eller oro. Jag går ingenstans. Han har ingen som ens kan vara i närheten av att konkurrera med honom. Jag SER ju bara honom. (Shit, det är värre än jag trodde..!) Jag har förnekat hela grejen och försökt distansera mig och hållt tillbaka men det går inte.. för när jag ser den där underbart blå blicken, som är så jävla ärlig och genomöppen, då blir det multiball deluxe i mig. Och jag kan fan inte tygla det.

Jag är kär. Och jag planerade det inte, var inte beredd för fem öre, hade inga intentioner med det här och jag kunde inte see it comin'. Och inte för att jag är titelfixerad, men hör här då, vad er ständiga singlett tar för ord i sina händer:
Jag är en flickvän. Och jag vill ingenting hellre.


Bild: Mr.Stefan & blicken som förtrollat mig.

Terror I Sundbyberg

Igår hade jag minsann en intressant natt.

Det är som så att jag har en bekant som bor i huset bredvid E, där jag för närvarande vistas då hon är i Thailand. Jag passar katter och lägenhet och har det bra. Strunt samma, runt Söndag morgon kommer denna bekant, som vi kan kalla F, och knackar på. Han rusar in här och beter sig som en..ja, som någon som fått i sig en ansenligt giftig mängd droger, kanske man kan säga. jag känner inte igen honom. Sedermera ber jag honom att gå, för han uppför sig obehagligt och hispar runt i rummet, sprider ut saker, etcetera. Plötsligt är en av V: s saker borta och det är bara han som varit i rummet vid bordet där hon haft saken i fråga. Jag ifrågasätter om han av misstag fått med sig saken, och han blir ännu tokigare. Han rusar runt och ska "hjälpa till" att leta men jag har redan kollat överallt, vilket jag poängterar. Både jag och V vet att det är han som tagit saken ifråga. Han blir mer och mer aggressiv, dels för att jag ber honom att gå och dels för att jag faktiskt anklagar honom för att ha tagit den här grejen.

Strax innan han väl går, så säger jag åt honom ordentligt. Han vänder sig aggressivt till mig och säger "Loo, gå för fan och LÄGG dig, jag bryr mig om V här.." som om, han känner ju för helvete inte henne. Jag spänner ögonen i fanskapet och säger "Ger DU mig order i mitt eget hem?" varpå han blir än mer hotfull. Meningsutbytet blir mer och mer hätskt. Till slut går han.

Igår kväll blev jag följaktligen telefontrakasserad, trakasserad på QX och på MSN av denne man som nu "retat upp sig" på att jag "kallat honom tjuv". Han ringer till min telefonsvarare och kallar mig hora och fitta och att han ska knulla mig, och gud vet vad. Vi hade en intressant MSN-konversation igår också som de facto skrämde mig en del. han ser ju E:s fönster från sitt. Han vet när jag är vaken, när jag går ut och allt sånt. E bor på bottenvåningen. Han hotade med att han skulle komma över och "göra upp". Jag sprang till ytterdörren och låste polislåset inifrån, så illa var det. Skakade i hela kroppen och pratade med ST som blev uppdaterad hela tiden. F blev mer och mer hotfull och varvade mellan att ringa mig från privat nummer och terrorisera samtidigt som han skrev åt mig på MSN, saker som var ämnade att trycka ner mig. Då han är den där sortens man som kuvar andra för att känna sig superior, så försökte han trycka på alla knappar han kunde för att jag skulle "ge mig". Till slut blockerade jag honom, låste bägge låsen och gick och la mig och pratade mig till sömns med ST.

Jag vaknade med jämna mellanrum av att det lät på fönstret, men det visade sig senare vara mamma som kom över med mat. Jag har sovit, sovit och sovit och vågar knappt gå utanför porten för jag vet inte vad det här jävla psykot tar sig för. Och nej, jag vill inte dra in polisen, det är för mycket, jag orkar liksom inte.

Ännu en dag i Loos liv alltså. Men det verkar som om V kommer hit och chillar med mig. Bra! Får jag sällskap.

Och for the record, nu när det inte längre är en hemlighet och det är out in the open som det är: ST kommer nu kallas vid sitt riktiga namn.
Han heter faktiskt Stefan.
Och fan vad han gör mig glad.

Moose VS Off the single Market

Jag vet att jag inte tog upp detta i den tidigare posten, men jag hade faktiskt en underbar natt med ST i Fredags, faktum var att den var så fuckin' underbar att jag nästan grät. Vi pratade verkligen om allt och ingenting, och jag tror att vi kom överens om att vi de facto är, någon form av tillsammans. Att vara off the single market är en sublim nyhet. Jag firar med ren absolute vodka, en skål Special K och Yoghurt, och ett nikotintuggummi.

Hehe..hittade naturligtvis bilderna från Club Moose , och här är jag och V i all vår kåta prakt, i soffan. Haha! Talande bild.

Var är Janinas Fibban?

Ingenting jag säger får saker rätt och ingenting jag gör, oavsett vad det är, tycks leda åt den riktning som jag väntat mig. Det är ingen nyhet, men måste livet vara så härligt trisslottsinspirerat skrattretande hela tiden?

Jag söker knappast spänning, fart, fläkt och underhållning dygnet runt men ändå slutar allting på så bisarra sätt. Som just den softa vinsörplande chillkväll man planerat med vänner och Objekt, jag menar, vem kunde ha väntat sig att jag skulle sitta och lyssna på en 22-årig nazist med punkarfrisyr och märkliga homotendenser som berättar historier för mig som jag aldrig bett om att få höra, klockan sex på morgonen i ett inrökt kök? Vem hade kunnat vänta sig att jag några timmar tidigare dansade kurfitzen med V till Mike Foyle inför skäggiga åskådare samtidigt som V utropade "Fan vad kåt jag är!" vilket hon förvisso upprepat som ett mantra under ett dygn nu. Det gick så långt att till och med JAG började rabbla skräpet, vilket användes flitigt under Torsdagens Klubbkväll - som med tanke på att det var öppning och första kväll de facto kan ha potential i framtiden. Stor variation på mer icke-kommersiell elektronisk musik, något minimala mellanlandningar och as usual, ett lite yngre klientel än jag kanske skulle önska. Men stället har potential och den bjöd på trevlig dancefloor-atmosfär. Jag plåtade en hel del också, picsen dyker upp här så snart de är intankade.

V, jag och kompaniet har lidit med diverse suspekta individer den senaste tiden, varav - en nazist med mindervärdeskomplex, ett vrålsuget hittegods - aldrig har jag så många timmar i sträck fått lyssna till så mycket skitsnack kring sex och aldrig så många timmar i rad har jag sagt till mig själv att om han eller hon eller NÅGON säger ordet "kåt" en gång till så skjuter jag mig fan i huvudet. Sex i all ära, men det finns liksom inget direkt utrymme för mig att lära känna en person som ständigt beskriver mina kroppsdelar eller berättar målande, alldeles för detaljrika knullhistorier. A little bit too much, faktiskt helt klart over the top. Kalla mig frigid hynda, men jag vill liksom inte höra detaljrika utläggningar från karlar kring hur "pervers" och "kinky" dom är. Det känns som att få en alldeles för lång trailer för en tradig film serverad i en loop i all evighet tills möjligheten till egen spekulation, nyfikenhet eller fantasifulla utvärderingar totalt kraschat. Jag må vara en fördomsfull, frigid hynda men ärligt talat; Min häck är väl inte ett så jävla spännande samtalsämne? Inte för mig iallafall, jag sitter ju på den hela dagarna. Och om man tvunget måste tala om den kan man hålla sig till en eller annan smakfull kommentar i förbifarten och inte en jävla C-uppsats.

Ja, jag är lack på idiotiska karlar. EMOTIONALLY RETARDED EGOISTICAL PRICKS WHO FUCKS WITH YOUR HEAD! Jag har sagt det förr och jag säger det fan igen, för det kan inte nog sägas, jag lovar, det här är inte roligt att få bekräftat hela tiden. Mängden män som tänker med annat huvud än det som sitter mellan deras ben bara minskar, jag vet inte var de där andra typerna håller hus men det finns en viss risk att de är utrotningshotade, gifta eller bögar. Visst känner ni er positiva och fyllda av tillförsikt? En bitterfittas memoarer, ska jag döpa om min blogg till.

ST gör mig galen, helt galen, det finns inget vett i samband med den där karln. Jag kan inte ens förklara, det blir för jävla invecklat. Vänta tills boken kommer ut..haha.

För övrigt så finns det ingen rim eller reson på mig och jag tar inte ansvar för ett skit av det jag gjort de senaste dygnen. Som vanligt.

Janina vill för övrigt hälsa att hennes Fibban är på vift!

The List

I stereon denna natt, lite revivalfavoriter & så några nyare hits, suits my mood, spelar all-time-favorite hits för lycklig V, mina gamla favvisar sen läänge:

Lisa Ekdahl - Åh Gud
Mesh - It scares me
Nickelback - Far away
Delerium - Chimera (album)
Pet shop boys - Heart (så klart. Hur många listor har inte jag med den här? Ya gotta love it.)
Saft - Ditt namn i min mun
And One - Und Dafür
Wolfsheim - Once in a lifetime (alltid på favoritlistorna)
The Cardigans - Lovefool
Katie Melua - My aphrodisiac is you
Jewel - Morning song
Apoptygma berzerk - Kathy's song
Apoptygma berzerk - Nearer
Silke Bischoff - Hold me
Moby - Porcelain
Nightmares on wax - Night's interlude
Fleetwood Mac - Big Love

Fan, jag klarade gårdagen så jävla bra. Jag sov ungefär en timme totalt på ett dygn men det finns ingen ro i kroppen trots att den bör vara utmattad. Jag antar att jag får lov att sitta här och göra playlists och göra upp idiotiska planer för vad jag borde göra med min tillvaro. Detta är listan jag lyckats få ihop, so far, över saker jag måste göra:

1. Skaffa ett redigerarjobb på heltid, alternativt ett annat skitjobb som fördriver tid.
   
   
2. Diska upp och eventuellt dammtorka E:s lägenhet. Nyser hela tiden. Måste vara dammet.
   
   
3. Åka till Change i Täby Centrum (!) och shoppa upp mitt presentkort på underkläder som jag fått via Projektet. (problem: deras webbsida erbjuder underkläder för lite mognare kvinns vad jag kan se..spetslingerie är inte min bag.) Jag älskar snygga hipsters med matchande linnen i streetwear/teenagestyle. Ska ta med mig V imorgon och leta upp det där sabla Täby C. I min värld så är Täby ungefär detsamma som azerbadjan. Kan inte minnas att jag någonsin varit där.
   
   
4. Försöka prata ut lite med ST utan att diskussionen mynnar ut i distansering och dåligheter. Och utan att jag blir PMS-häxa. Vill inte ha massa trams när allt egentligen ju är BRA. För det är det väl?
   
   
5. Poängtera i blogg att tidigare post angående egoistiska och vrickade män jag mött INTE är en pik till ST eller annan som inte känner sig träffad. ST är, for the record, en reko och hittills öppen människa som inte försökt lura mig eller playa mig på något sätt.
   
   
6. Sluta bruda mig ang. mitt känsloliv. Och sluta ta ut det på mina matvanor som idiotisk fjortisbestraffning bara för att känslolivet vajar.
   
   
7. Sluta upp med att dricka sprit innan sänggående i syfte att söva ner. Slutar bara med kräkvurm som stackars Liselott får ordna upp. Liselott bra och fin och underbar bästis. Liselott mer värd än att behöva ta hand om fontänkräkande Loo i vargtimmen.
   
   
8. Börja uppskatta mina närmaste mer verbalt. Inte tro att man tar dom för givet etcetera utan börja ge mer uppskattning och inte bara skämta bort. Särskilt Lott. Not till själv: Lott förtjänar minst ett hastigt peptalk kontra komplimang eller bara spontan Lovebombing minst en gång per vecka. Har läst i suspekt brudmagasin att vänskap är som växter man måste vårda bättre. Förtydligan för mig själv: detta innebär inte att Lott behöver besprutas med ogräsmedel utan att hon måste pysslas om mer.
   
   
9. Ha flera spontana skivspelarkvällar och röja lokala framgångar som fantastisk hemmaDJ.
   
   
10. INTE oroa sig för mamma hela tiden. Hon har klarat sig så här långt, statistiskt sett vore hon död för länge sen. Inte bli arg när hon är sex timmar sen eller ljuger. Istället uppskatta mammas goda sidor och omhulda dessa.
    
    
11. Undersök närmare exakt vilka mammas goda sidor är. Anteckna om nödvändigt. Spontan yttring: Mamma är rolig när hon låtsas vara groda.
    
    
    

Idag är det Klubb som gäller! Utförlig rapport kommer självklart i bloggen senare.

Exemplaren

Det är inte så jävla lätt med män, det är en sak som är säker.

Alltså; sedan två och ett halvt år tillbaka, då jag klev ut i singellivet igen, eller snarare - kastades ut i det, så har jag i stort sett bara mött på idioter. I mean it! Emotionally retarded egoistical pricks who fucks with your head - been there - done that! För just dom specifika män som dras till mig, och som jag dras till. Vilken samling kriminella, känslomässigt låsta jävla VÅP till karlar det är. De kan inte bestämma sig för någonting. De vet fan ingenting heller. "Nä, jag vet inte om jag tycker om dig..jag behöver betänketid.." eller hör på den här då: "Jag älskar dig men jag kan inte vara med dig. Det är omöjligt. Du är underbar men vi kan inte ha ihop det"

QUE?!

Men säg som det är, karljävel. Du VILL inte. Du VÅGAR inte ha en ordentlig relation till mig eftersom du inte är i kontakt med ditt jävla känsloliv. Du vill ha greppet om mig, såpass hårt att du vet att jag inte kommer knulla andra, men du vill ha den där icke-etiketterade friheten att kunna rumla runt med vem fan-som-helst-när-som-helst. Det här med committments och överenskomna, fria relationer, det funkar inte för dig. Faktum är att ärlighet inte funkar för dig. Jag fattar inte vad det är som gör att JAG bara möter på jordens avskum. Sedan begynnelsen av det här singelrejset har jag fått en hel del kött på benen och har nämligen ett antal riktiga exemplar att visa upp;

Ta B, tillexempel. Skitsnygg, lång överklasspåg från Skåne. Fotograf, jobbar natt på skum krog. Skittrevlig. Manors som en jävla gud. Perfekt, brunbränd kropp. Värsta partykillen, man vill bara krypa upp i hans perfekt tränade armar och gosa in sig. Så, vad är det för fel på honom då? Förutom att han röker tre gram hasch om dagen och förvandlas till ett monster i sängen menar du? Men visst, tycker du att han verkar het så ta honom. Så vitt jag vet är han fortfarande singel, för han ringer ibland och undrar om jag vill ta en joint och ha sex med honom. (SIC!) Intresserade kvinnor kan få hans nummer, så jag slipper neka varenda gång.

Eller vad sägs om klassikern, Mannen i mitt liv. Precis alla kort rätt, precis varje liten detalj i honom är perfekt. Passar som en hand in i handsken som är jag. Vi hade det fuckin' underbart tillsammans. Intelligent. Känslig. Framgångsrik. Ambitiös. Vacker som tusan. En riktig head-turner med både hjärta och hjärna. Den sortens man man ser sina framtida barn tillsammans med. Vet vad han vill ha. Får en att smälta som vax. Synd bara att han är gift. Synd bara att han glömde berätta det för mig.

Sen har vi huliganen. Inåtvänd, lång, ser ut som en farlig, brunstig tjur. Fy fan vilken kropp. Fy helvete vilket sex. Rackarns vilken känslig sak han visade sig vara under den där hårda ytan. Trist bara att han i princip är hemlös och bor på en madrass i sin kompis pojkrum. Synd bara att det visade sig att han hela tiden var hemligt kär i en väninna. Synd på ett så stiligt tvåmetersexemplar. Verkligen.

Ska jag fortsätta? Okej, sen har vi förstås lillkisen. Vill så väl, menar så gott. Liten, ettrig och jävlig. Tatueringar, bra jobb och fantastisk humor. En riktig DVD-kille. Synd bara att han är omöjlig att umgås med. Ingen social intelligens whatsoever. Upprepar allt man säger. Flera gånger. Till slut tror man att man pratar med en telefonsvarare. Man blir tokig. Det tar inte lång tid.

Sen har vi förstås Resenären, hur kunde jag glömma honom? Otroligt mörka ögon, en riktig skorpion. Dark eyes, tall body. Snygg på det där mystiska sättet, och väldigt väldigt mån om en hela tiden. Drar ut stolar, kommer över med en flaska Châteauneuf-du-Pape och en present och slår sig världsvant ner i ens soffa. Fantastisk underhållare på det där tillbakadragna sättet, hade pluggat ett år i Japan, skulle ner till kambodja på något projekt, en riktig resenär. Fantastiska händer. Synd bara att han började kladda på min 17-åriga lillasyster när jag vände bort huvudet en sekund. Synd bara att jag blev tvungen att spöa och kasta ut fanskapet.

Ja, sen har vi förstås Småstadskillen. Wow, där har vi ett charmtroll. Invandrad från någon småstad uppåt landet, söt dialekt, charmig som tusan. Kliniskt designinspirerad lya, händig som fan, sysslar med bilar och gud-vet-vad-mer, en sån kille man ringer när det är panik och hela badrummet står i lågor, typ. Liberal, öppen, en riktig partykille. Fotboll, bira och ecstasy, typ. En riktig teaser på precis alla plan. Synd bara att han hade ihop det med sitt ex samtidigt och bara ringde mig fyra på morgonen när han kommit hem från krogen och inte hittat någon att knulla. Synd för honom att jag raderade hans nummer.

Och vadå, sen undrar folk, när jag stannar upp lite i en relation och ställer mig själv och den andre, lite viktiga och för mig nödvändiga frågor? Nä, jag är inte den enda som blivit sårad. jag vet det. Brudar finns det tydligen också exemplar av. Men seriöst, hur svårt ska det behöva vara? Allt jag vill ha, är en öppen, ärlig, trygg relation med någon som har mål i mun att själv tala om vad det är för fel, med någon som har mer än bara satellitkontakt med sitt känsloliv. Seriöst. Cause and effect - Love and respect, people!
Ska det behöva vara så jävla svårt?

Bild: från 2005 - jag @ hookershoot

Yes!

http://www.threewisheslingerie.com/schoolgirl.asp - jag är så torsk på three wishes lingerie, vilka grejer dom har! och så en FABULÖS nyhet. Det öppnar en ny elektronisk klubb, i mina kvarter! Spana på http://www.club-moose.com/

Tror ni jag ska dit eller? Klart jag ska!

Far away

"I love you
I have loved you all along
And I miss you
been far away for far too long
I keep dreaming you'll be with me
and you'll never go
Stop breathing if
I don't see you anymore.."

Nickelback - Far away


Jag förlåter dig. Jag gör verkligen det. Jag vet inte om du förstår att det är det jag gör. Jag vet inte om du verkligen fattar vad det innebär. Jag vet inte om jag når fram.

MA kom över och vi åt sushi. Jag ska utfärda en varning kring Sushi King i Sundbyberg: Tre gånger i rad har jag beställt samma mellansushi, och specifikt bett om att INTE få tonfisk, utan en lax istället för tonfisken. Tre gånger i rad har jag kommit hem med tonfisk i lådan trots att jag tre eller fyra gånger sagt åt dom att JAG INTE VILL HA NÅN JÄVLA TONFISK. De kan sina saker i övrigt men det där med tonfisken retar mig. Något vansinnigt. Fan, jag vill ju bara slippa tonfisken. Och man tycker ju att de borde lyssna till sina kunder.

Imorgon kväll kommer Y över för att dricka vin och sova över här för hennes rättegång mot karl X är på Onsdag och då ska jag med dit som support. Nio på morgonen ska vi till rätten och sedan blir det bilåkande till SVT runt ett. Hektisk onsdag blir det iallafall. Kommer stupa i säng. Och det är kanske det jag behöver.
Idag är det relativt normalt mellan mig och ST. Jag satt här och hade ett samtal med min döda mormor igår, jag tände ljus för henne och släppte alla förtöjningar. Jag vet att det låter sjukt men hon pekade mig i rätt riktning. Mormor..lilla en-och-femtio-och-skitförbannad. Som jag saknar henne! Fan, Mormor, du borde vara här! Kom hem igen! Men även i döden ger hon mig det meditativa, jag söker henne med ljusen och finner stadgan och tryggheten jag behöver. Och hon gav mig en insikt jag letat efter. Men jag kan inte berätta vad det är, inte riktigt än.
Nu kommer mamman över på fika.

"After all they shared
How could he simply
say no

After all they shared
He turned away from her
to go
She said she wouldn't cry
That was really
just a lie

She knows the noises in her mind
Nothing's left but
Screaming silence

After all she feels numbness inside
The feeling's
gone
She's upside down
The pictures behind her
closed eyes
This time you went too far"

Delerium - After all

Bild: Från Pash
(fast han stal den förmodligen från funpic)

Fuskbadande

Fuck.

Jag tänkte leka damsel in distress här i E:s lya. Detvillsäga, jag tände alla ljus. Jag tände en jävla Nag Champa, som förvisso är den bästa och enda rökelsen. Jag satte på Norah Jones och kröp ner i badkaret, fyllt till bredden med skum. E har badkar. Denna lyx är inte vi förunnade på Söder. E:s badkar är ett sådant som man kryper ner i och när man sitter och slår armarna om benen så har man vatten upp till hakan. Det är djupt, det är ett kvinnobadkar. Det fullkomligen skriker åt en "tappa mig full med vatten och kom för fan och sätt dig". Så jag gjorde hela grejen; tända ljus, nag champa, norah jones, ni fattar. Och så plumsade jag i och där satt jag med armarna runt knäna, med fröken Jones röst liksom svepande från vardagsrummet genom hallen och in genom badrumsdörrsöppningen. Den filmiska prylen var fullständig. Ensam ung kvinna i badkar och snön ligger tät ute och ingen jävel är vaken och katterna ligger och myser, mätta och belåtna, och slickar sig på gud-vet-var-för-ställen och jag hade avslutat diskussionen med ST som ändå inte ledde nånvart. Och jag skulle ha den här jävla ensamtiden och sitta i badkaret och göra nån hårinpackning och lulla för mig själv sådär som alla kvinnor gör i filmer när de äntligen får ensamtid.

Och jag satt väl där i max fem minuter. Jag skrubbade mig, gjorde hela enchiladan som de säger over there, och så satt jag där med hårinpackningen och lullade i det heta, skummande karet. och det enda jag kunde tänka var:

"Jag vill inte ha nån jävla ensamtid. Jag vill inte ha det här jävla badandet. jag vill ha sällskap. Jag vill dricka vin och fnittra med någon. Jag vill ta en cigarett. Jag kanske borde ringa mamma. Jag orkar inte sitta här, hur långt är ett traditionellt bad egentligen? Finns det regler? Kommer jag att bli anklagad för fuskbadande om jag kliver upp nu? Fan, jag vill knulla..."

Jag fixar alltså inte ens att sitta i ett badkar i fem minuter. Jag är hopplös. Men seriöst, jag behöver faktiskt knulla. Man KAN skylla på det. Jag vet att det hela inte egentligen kretsar kring själva knullandet, men nu är det som det är. Jag är rastlös. Jag vill sitta och tramsa och ha roligt, inte sitta och lulla i ett jävla badkar och vara stark ensam kvinna, det är bara patetiskt. Alla vet att det inte funkar så. Alla vet att när man sitter och SKA vara ensam så blir man just, bara det.

Ensam.

Bilden är snodd från http://www.badrumsbutiken.se/bilder/artiklar/315110.jpg

Trainwreck

"I am colorblind
Coffee black and egg white
Pull me out from inside
I am ready
I am taffy stuck and tongue tied
Stutter shook and uptight
Pull me out from inside
I am ready
I am fine
I am covered in skin
No one gets to come in
Pull me out from inside
I am folded and unfolded and unfolding
I am colorblind
Coffee black and egg white
Pull me out from inside
I am ready
I am fine"

Counting Crows - Colorblind

Fredagen var en ren katastrof. Jag hade ingen aning om att det hade börjat ränna så mycket 18-åringar i glitterlinnen och så mycket en och sjuttionåntingtjugoårskillar på Tribalism. Det var mitt allra sista besök på den klubben, rena rama jävla tonårsdiscot. Människor som inte kan ett skit om musiken blandat med artonåriga bimbos i små HM-linnen som skuttar upp & ner och skriker? Don't think so. Jag och tjejerna blev packade. Sen åkte vi hem och jag kräktes som fan mitt i natten. All redwine. Är jag sugen på rödvin nu? Knappast.

Lördagen spenderade jag och Lott i Söderlyan. Sedan åkte vi gemensamt till E:s lägenhet, som jag ska passa med katter och allt, och söp ner oss och snackade sex, karlar och allt sånt där som tjejer normalt sett pratar om. Vi blev provokativa och skrattade så vi tjöt när det kom till begreppet avsugningar: "Det är ju bara lite sperma för fan..man har väl haft värre saker i käften.." vrålade Lott och hällde i sig Martinin. Hysteriskt kul. Vaknade så jävla sent, och har efter det smågrälat över ingenting egentligen, med ST. Jag vet inte riktigt om det är så att jag VILL gräla, för det handlar om att jag är osäker, osäker på vår relation, på honom och på allt omkring. Mina bekännelser till Lott angående vissa saker kunde också ha med saken att göra. Det är inte lätt med relationer. Det är inte lätt med känslor. Det är inte lätt att vara alla till lags. Jag vet bara en sak, och det är att jag är olycklig i hjärtat. Jag kan inte spåra härkomsten av det till en enda sak. Vet att det handlar om flera saker. Vet att jag inte borde tänka tillbaka, vet att jag inte borde låta vissa saker styra mig. Vet att jag är hopplös i relationer och att jag inte fattar vad jag har förrän jag förlorar det. Eller, det där sista var inte sant. Jag vet visst vad jag har. Jag är bara så säker på att jag ska förlora skiten att jag distanserar mig. Så det är det jag gör nu. Distanserar mig från ST och ger honom reasons att uppföra sig på ett visst sätt. Så att jag ska kunna bete mig som ett asshole tillbaka. Problemet är bara att han inte uppför sig som beräknat.

Det gör dom ju aldrig. Alla har vi en saknad, ett brustet hjärta, en massa saker att komma över. Tro mig. Det har jag också. Vissa saker tror jag faktiskt ärligt talat att jag aldrig kommer att komma över. Saknaden av människor som försvunnit ur mitt liv är gigantisk emellanåt. Och jag kan inte göra ett skit åt det. kan inte få dom att komma tillbaka även om jag bönar och ber. Fast det har jag ju aldrig provat, riktigt. Om jag kunde vet jag inte om jag skulle klara det. Jag ser det som en svaghet. Jag ser framför mig hur jag står där med öppen famn och liksom piper fram det;
"Snälla. Kom tillbaka. Du gjorde mitt liv till en fin plats att vara i"
Och ibland, i efterhand, så känns det som om det var just det jag skulle ha gjort.
Och kanske är det också det jag gör. Nu.
Jag bönar och ber.

Dagens låt: Sara McLachlan - Answer
(lyssna och minns)

Short Tipification

Fan vad propduktiv jag är. Jag ville bara tipsa lite. Först om min FANTASTISKA playlist som just nu är underbart progressive:

Pryda - Aftermath (Matthew Dekay Edit)
Proluctors - Sunset
Kasey Taylor & greed - Hardface
High Tone - Dubiously
Matthew Dekay & alfredo - Symbiosis
Matthew Dekay & Roob V - 2 da groove
Matthew Dekay band - Higher thoughts (steve porter remix)

Och så vill jag tipsa om min smoothie som garanterat ger er bra och god energi:
Inskaffa er frysta jordgubbar, blåbär och Hallon. Ta en liten näve av vardera och tjoffa ner i en bunke. Mixa med fryst koncentrerad flädersaft och 2 dl vatten. Fy fan vad gott det är.

Ja, jag vet att jag är latapa som inte åker till mamma, istället har jag suttit här med nattens knullrufs intakt i en dreadliknande tofs, fortfarande iförd sovhotpants och hood, och dricker smoothie och gör progressive playlists. Shame on me.

Bild: Häromdagen, så jävla laddad...haha

Stulen Lista - igen!

Jag kan faktiskt inte låta bli att fylla i såna här enkätlistor, jag är nog lite för självgod ändå! Just den här norpade jag från JagTyckerAttViGerLyckanEnChans. Tjoho!

Favoritalkohol: Corona med Limeklyfta, Afrikanskt rödvin, Bollinger & i stort sett alla bubbelviner. Körsbärsvin.

Favoritfärg: Turkos

Framtidsplan: Bli lycklig författarinna med vitt havsutsiktshus, partner och stjärnor.

Tre prylar till en öde ö: Liselott, (jag vet att Liselott inte är en pryl men jag vägrar klara mig utan henne, främst på en öde ö. Min bästis rules och ska ni skicka mig till en jävla ö ska hon följa med, så är det bara), Cigaretter, fickkniv.

Är du vegetarian eller vegan? Demi-vegetarian. Dvs; jag äter fisk & skaldjur.

Hur många har du kysst? Haha! Det är alldeles för många.

Hur många piercings har du? Fyra.

Två saker du skulle vilja ha: Ett stort jävla hus, en snygg vårkappa.

Önskehångel: ST, han hånglar som en Gud och vi kan aldrig sluta när vi har börjat.

Pommes eller mos: Hm. Båda! Men vid olika tillfällen. Tycker inte om hemgjort mos men älskar pulvermos. Skumt.

strand eller storstad: Storstad! Jag är en citytjej in i märgen.

Något alla vet om dig: Jag är sjukt oekonomisk. Jag blir provokativ på fyllan. Jag är impulsiv och har ingen karaktär och det bara LYSER om mig när jag blir förtjust i någon, jag kan fan aldrig dölja sånt.

Vad blir du glad av? Mina vänner, speciellt Liselott, V, E och M. Bästa tjejerna nånsin! Men också att hänga med grabbarna, att göra av med pengar på snygga kläder, att dansa, och så sjukt bra musik förstås. Och just nu så skrattar jag mig fördärvad när jag är med ST för han är så fruktansvärt rolig.
Vad gör du när du blir ledsen? Går undan. Jag visar aldrig såna saker öppet. Senare utmynnar det i ett vredesutbrott.

Vad är det första du köper när du varit pank länge och får pengar? Brukar fylla på kylen med lyxiga salladsgrejer typ Rucola, inlagda kronärtskockor, fetaost och lightläsk i glasflaskor. Och så köper jag alltid minst ett klädesplagg.

Vad längtar du till? Just nu längtar jag efter dansgolv, lite till ST, och till det där paketet cigaretter som jag ska panta flaskor för att kunna köpa.

Favoritland: Sverige, för jag har inte varit på så jävla många andra ställen utanför Norden.

Favoritstad: Stockholm! Men jag diggar verkligen Malmö också.

Favoritsnabbmatställe: Folkets kebab, de är såå duktiga på falafel.

Vad har du i glaset? Kaffe med vispad mjölk.
Favoritsagofigur: Zelda!

Favoritte: Lapsang. Tycker de flesta andra teer är rätt trista.

Favoritglass/ar: Vanilla Caramel Brownie från Ben&Jerry

Vilken film får dig att gråta? Jag gråter när huvudpersonen i The Fly måste gå och avliva sin in och utvända hund. Men beroende på hormonnivåer kan jag gråta åt typ allting (när ingen annan är med)

Vad är skönhet? Rena drag, markerade linjer, kontraster, skarpa färger, längd, yta. Symmetriska rörelser.

Vad är lycka? Få vara frisk och kunna älska, och omge sig med människor man litar på, älskar och som man utvecklas tillsammans med. Och så ett progressive-pumpat dansgolv då förstås.

Om du fick 1 miljon: Skulle jag se till att placera hälften i något som gör att jag inte kan göra av med dom, och resten spenderade jag mig på mig och lott. Kanske vårt boende eller nåt i den stilen. Sen jävlar tar jag med mig ST, Lott och räv till Thailand i några veckor.

När grät du senast? För någon vecka sedan.

När skrattade du senast? Igår, oavbrutet, när ST gjorde sig löjlig över hårdrockare.

Vad är du rädd för? Ingen. Jag borde kanske vara mer rädd men det är jag inte.

Favoritmat: Quornfärssås, Rucola/kronärtskockssallad, blåbärspannkakor, kronärtskockor med smör, salt och citron. Alla skaldjur. SUSHI! Jag trodde aldrig jag skulle säga det men jag är fan beroende av den där jävla sushin.

Maträtt du avskyr: Gröt. Jag kan verkligen inte med det.

Favoritgrönsak: Kronärtskockor, tomater, ingefära, oliver, blomkål..alltså, jag diggar verkligen organisk föda.

Favorit frukt: Alla slags bär. Och granny smith-äpplen.

Grönsak du avskyr: Avskyr inga grönsaker. Fråga mig vad jag tycker om inälvor, köttindustrin och energiprincipen istället.

Frukt du avskyr: Avskyr ingen frukt heller.

favoritplats att ha sex på: Mjuka underlag, hårda män..haha

Vacker människa: Jag kan räkna upp många..mina stjärnor så klart.

Klok människa: Liselott! & Hunter.S.Thompson

Meningen med ditt liv: Skriva, Älska, Dansa och skapa.

Vad åt du till frukost? Tre knäckebrödssmörgåsar med ost.

Har du svarta kläder?.Jodå, men vi har kläder i alla färger här.
Vem hade du senast en seriös pratstund med? Liselott och räven, angående moral & etik.

Brukar du svära mycket? Ja, som fan. Haha.

Största misstaget som du begått? Jag har säkert varit alldeles för oförsiktig i vissa lägen där jag fått varningsklockor men ignorerat dom.

Har du pojkvän? Ja, det där är en liten intressant diskussion. Lott och räv säger att vi är ihop nu när jag frågat chans, vilket ledde till att jag bad ST att dumpa mig genast men det gjorde han aldrig. Och igår på Kellys kom det fram en karl som frågade ”är det där din kille?” och jag svarade ju ja, (med en frågande blick på ST), och det är ju bara honom jag träffar och jag vill inte vara med någon annan, men vafan..definitioner..jobbigt. Jag gillar inte fack och definitioner men jag är ju trots allt monogam.

Nått du ångrar att du inte har gjort: Det finns fan ingenting jag inte gjort.

Är du kär? Ja, faktiskt. Jag erkänner. Men jag har lite olika slags kär också. Dels finns det ”åh vilken pojke jag dör”-kär. Sen finns det kompiskär också, man blir liksom kär i sina vänner, på ett lite annat sätt.
Hur tidigt stiger du upp? Så sent som möjligt, jag avskyr morgnar.

Gillar du att slåss eller? Nja, dricker jag mycket alkohol så kan det slå över, men egentligen är det inte slagsmålet i sig jag tycker om, det är energiurladdningen.

Hur många timmar sover du per natt? I bästa fall 10-12, men då sover ju jag typ varannan natt också..annars är insomnian rätt tuff mot mig i perioder.

Saknar: Min bästa manliga vän, ¤. Fast jag inte borde så saknar jag honom hela jävla tiden. Och jag försöker ändra på det. Hela tiden.

Kan du stå på händer? Nä, jag kan halvhjula.

Favoritserie: Sex & the city, Vänner, Ugly betty, Frasier.

Gröna eller röda äpplen? Gröna!

Senaste hångel? ST kysste mig hejdå i morse när han gick till arbetet.

Bra musikvideo just nu: Jag tittar verkligen aldrig på musikvideos, om det inte är på Dance Floor Chart, och jag pejlat in kanalen för att hitta ny musik.

Har du raggat på internet? Raggat och raggat..jag har träffat ganska mycket folk från nätet under åren, men aldrig raggat.

Bästa barnprogrammet: Jag HATAR barnprogram! Kan inte med det där tramsandet med ungar som om de vore efterblivna. Med ett undantag: Pingu! Det är lysande!

Kärleken: Den klarar jag mig fan aldrig utan trots att jag gärna vill vara självständiga fia som fixar biffen (eller kronärtskockan) själv.

Religon: Organiserad religion är hjärntvätt, så enkelt är det, men jag har min egen andlighet i orden ”Cause and effect – Love and respect”

Amerikanskt eller brittiskt: Brittiskt! Självklart! Cockney och Ministry Of Sound, vad mer behöver man?

MMD

Ny Matthew Dekay-favorit och rena rysningar!: Matthew Dekay VS The proluctors - Sunset - jag tror jag svimmar. Exakt 5:00 in i låten kommer ett break att DÖ för. Socially Crew, jag bönar och ber, boka in den här killen, jag kommer att vara i drogliknande extas på det där golvet.

Som Zaphod påpekade så fattades en veritabel detalj i Varumärkeskontrollen, so here goes, min älskade dator, Mr. LSD (Alla våra elektroniska prylar har namn och alla är män) LSD står för "LoosSuperDator"om någon nu skulle undra..haha. Okej, så jag kör en:

AMD64 3500+
Med 1,2 RAM
Med en Xerox XA7-17 , 17" skärm (ja, den var dyr, och ja, jag älskar min skärm)
ASUS Motherboard
& ett NVIDIA GeForce FX 5200
Han har tre hårddiskar från Western Digital , på 200GB var vilket alltså slutar på ett total av 600GB HD-space, är utbyggd med två extra Ultra silence Fans från Nexus och är inkapslad i ett helsvart datorskal med platt silverfront. Som extra bonus kan jag meddela att jag också har en ASUS DVD-brännare som bränner i ganska ordentlig hastighet. Jag kör Windows XP Professional på min lilla sötnos, och så har han lite leksaker också:

Logitech Quick Cam Pro
Logitech speakers (som i sin tur är kopplade till vår stereo, så jag kör bara headphones eller line out från dom)
Och så wireless Logitech Tangentbord och mus, samtliga Logitech-produkter är helsvarta med silverdetaljer, för att matcha LSD:s skal och skärm. Även mina hörlurar är svarta med silverdetaljer. Ja, jag vet att jag är en nörd! Det enda som inte passar ihop med MR.LSD och hans tillbehör är skrivaren och Mr.IPOD, som envisas med att vara vit.

Nu till rapporten: Var ute med Lott, ST & the fox igår, vi insöp en sabla massa öl. Därefter gick jag och ST till Kelly's (av alla jävla ställen) och drack ännu mer öl. Jag och ST satt och kollade på folk och försökte gissa oss till vad de sysslade med och om de skulle få ihop det. Det är fan skitroligt att kolla på folk, speciellt packade hårdrockare som sitter och hånglar upp varandra och tror att de är skitsnygga. För det är de inte. Det finns faktiskt ingenting mer oattraktivt än packade hårdrockare, deras jävla bandtröjor och långa, otvättade hår och skägg och hela den där "Manowaaaar jag älskar luftgitarr och är så håård och kan inte dansa så jag slänger med håret och ser ut som en grottmänniskaaaa" - grejen gör mig både fnittrig och spyfärdig, men på ett skräckblandat förtjust sätt. Att gå någorlunda nykter till en nattöppen hårdrocksbar och bara iaktta dom är lite av en upplevelse. Jag fattar inte heller dealen med att alla kvinnor måste vara så jävla nersupna och kopiera karlarna i klädstil, svarta Levi's och så bandtröjor..originellt. Men okej, jag är utseendefixerad, skjut mig.

Hur som helst så har jag och ST alltid roligt när vi är ute för vi är så sabla engagerade i andra människors förehavanden. Dessutom är ST skitsnygg, trygg, lugn och faktiskt, här kommer det, i äkta Askungen-stil: "Alldeles, alldeles..underbar"

Nu ska jag åka till mamma och käka, kanske hinner jag med en Latte på Englas Café också! Som ni ser på bilden ovan.

PS: Det är fantastiskt vad man hittar om man bara söker på ordet Loo. Har noterat att det finns dom som gjort det på google för att hitta till mig, och bland favoriterna på resultaten märks:

Loo of the year awards - haha!
Loo Ryttarförening
Däckstället i Loo
Hi-Loo med kantstopp
Go-Loo

Och så Loo i Loo, förstås! Citat från sidan:

"Projektet, Loo i Loo, syftar till att skapa förutsättningar för Loo Design att fysiskt etablera sin verksamhet på orten Loo i Alingsås kommun. I regionen upprättas ett nätverk bestående av tillverkande småindustrier och tjänsteföretag. I Loo skall lokaler i befintlig fastighet upprustas och inredas för att bereda plats åt visningsrum i vilket Loo Designs produkter kan exponeras och beskådas av såväl branschfolk inom arkitektur och design som av allmänheten."

Det var en jäävla massa Loo det!

Varumärkeskontroll

I äkta Stureplan.se - anda begår jag härmed en Varumärkeskontroll på mig själv & uppmanar mina medbloggare att göra detsamma. Ni vet väl nämligen vad era varumärken säger om er? Jo, det ska jag tala om: Inte ett skit. Men jag blev inspirerad, så nu kör vi:

KLÄDER
Sneakers: DC USA, Puma, Nike snövlar
Jeans: Wrangler & ACNE står högt på min lista just nu.
T-shirt: Whyred, WESC, Puma, JL. Liselott har dessutom tokimporterat en sabla massa Filippa K på sistone, så det verkar vara i ropet igen.
Hood: JL, fortfarande överlägsen passform med långa muddar.
Underkläder: Pussy Deluxe

ACCESSOARER
Väska: Vintage i svart "flärp"-modell med dragkedja.
Plånbok: Ralph Lauren & så den sweeeta rosa portmonnän i satinmix från någon flashig botique någonstans, fick i present.
Solglasögon: Oj! jag avverkar många par om året. Pass.
Klocka: CASIO's analoga kobolt simple.

TEKNIK
Mobiltelefon: SonyEricsson K750i
Tv: Thomson
Stereo: JVC + mina favvolurar AKG K240

BADRUM
Tandkräm: Denivit
Tvål: Glycerintvålar från Konsums ekologiska sektion.
Hårprodukt: Just nu; DISP Core Volume Mousse
Huvudvärkstablett: Panodil Zapp, Treo Comp
Doft: Anna Sui "dreams", Ralph Lauren, "A touch of pink"
Hudkräm: CLINIQUE's "dramatically different moisturizing lotion"
Schampo: LOREAL El Vital
Balsam: DISP Core volume balsam

MAT OCH DRYCK Mineralvatten: LOKA Vin: Just nu alla afrikanska rödviner. Bröd: Rågbröd, mörka bröd. Choklad: Daim! FÄRDMEDEL Bil: Ford Mustang - 68 Flygbolag: Flyger så sällan. Taxibolag: Taxi Stockholm.

ÖVRIGT
Frisörsalong: Hemma hos V!
Bank: Nordea
Cykel: Någon jävel har stulit min skraltiga gamla hulda. Död åt den.
Bensinstation: Alla nattöppna!

Seså..ni också.

Behind secret borders

Återigen ett jävla tjat: Matthew Dekay är underbar. UNDERBAR säger jag. Hans spektakulära break med efterföljande trappning i "behind secret borders" exakt 7 minuter in i låten ger mig någon slags kombination av feber och rysningar. Dansgolv! NU! Fan ta er på Tribalism och ni i Socially-crew om ni inte börjar dunka på mer Dekay på festerna framöver. Inse vilka floorfillers det här är, det är ju för bövelen rent sex vi pratar om. I ljudform.


För ett litet tag sedan hörde en gammal bekant av sig. Han bara försvann nångång förra året, slutade svara i telefon, slutade följa med på klubb och gjorde sig helt och hållet oanträffbar. "Han har väl skaffat någon dammig brud, eller blivit arresterad..eller dött i överdos" tänkte vi alla, vi som är vana vid att folk gör just så här. De är såå tajta med en och ringer och donar och umgås men så fort de skaffar partner försvinner de i tomma intet och alla gamla bekanta får kalla handen. Vad ska man med vänner till när man får knulla, tycks de tänka, och jag har liksom aldrig fattat det där beteendet. Visst att man kanske softar mer än vanligt men jag ger aldrig i helskotta upp vare sig dansgolv eller socialt liv till förmån för någon DVD-tittande slöfock. När jag är gammal nog att flytta ut till mitt hus på typ Ekerö kommer det förmodligen att bli tal om andra aktiviteter på helgerna än just klubbande, det inser jag också, men att avskärma sig från sina vänner för att man har skaffat partner är ett riktigt Bad Move. Dels är det opraktiskt, rent statistiskt sett kommer förhållandet inte att hålla resten av livet och det är väl inte så jävla kul att stå där utan polare när bruttan eller snubben drar. Dels så ska man ta hand om sina vänner, för de är med en utan att man ligger med dom eller mutar dom. De gillar dig fast du är ett fuckup. I kärleksdjungeln är det inte lika enkelt. Där verkar det vara som någon exklusiv form av auktionering i olika nivåer och det är fan inte lätt att ligga på topp.

Hur som helst; helt plötsligt hör denna bekanta av sig. Han skickar ett msn-mess: "Hej Loo! Vad gör du nu för tiden? Vilka umgås du med? Vilka går ut? Berätta allt! Förresten, jag har fått barn, jag vill skicka bilder på min fantastiska unge" typ. Och här kommer ett annat intressant fenomen som jag gärna vill uppmärksamma.

Hör här; Jag förstår att NI tycker att just er unge är ett unikt litet fenomen. Jag förstår att NI bara tycker att han är söötast i världen och joller joller liksom, titta, han rör sig, han talar, kolla han skrattar, vi filmar det i tre timmar och visar för plågade vänner. Men VI ANDRA tycker inte det, med vissa undantag. Jag förstår att du är stolt och visst kan det vara kul att bygga lego med sköna ungar, men jag ser liksom inte det där UNIKA, det där MIRAKLET, i den där dräglande lilla illbattingen som ni envisas med att visa upp som om han vore Jesus. Jag är hemskt ledsen att säga det här, men jag är inte styrd av min livmoder som somliga kvinnor tycks vara. Jag ler inte åt främmande barn på T-banan. Jag finner inte YouTube-videos på skrattande, trillande eller gråtande barn underhållande för fem öre. Jag blir dödsnervös om någon sätter en "under tre" i knät på mig, för jag har ingen aning om hur man kommunicerar med något som saknar ett språk. Djur undantaget. Jo, jag har mött på en eller annan riktigt skön unge i mitt liv som jag kommit dödsbra överens med, och den dagen någon av mina närmaste vänner skaffar knodd kommer jag förmodligen att se på den på ett annat sätt och dessutom få chans att lära känna den.

Men huvudregeln för mig och majoriteten av tillfrågade bekanta är ändå denna: Andras barn är liksom andras barn. Man ser inte den där tjusningen i det hela förrän den dagen man fastnar med en egen. Och visst finns det ungar i kretsen som charmat en, för att de är tillverkade av någon nära vän som man känner och då blir det liksom på ett annat plan, man är beredd att ge lite mer till sin kompis, anstränga sig lite för att se hela grejen, liksom. Men generellt sett så ser jag inte den där "wow!"-grejen som NI ser när ni ser på era barn och det finns en gräns för hur länge jag orkar uppmärksamma en tvååring när den joltar runt och kläcker ur sig obegripligt svammel.

Den där..hysterin kring ungar och deras förehavanden fattar jag mig inte på. Och vadå, nu passar det, snubben försvinner från jordens yta i ett år, hör av sig på MSN trehundraåttio dagar efter försvinnandet med en lockande "vad gör du nu för tiden och vad händer i svängen"-mening som en jävla ursäkt att få skicka puréätarbilder på sitt "underverk". Seriöst, jag fattar inte grejen. All respekt för barn, faderskap, stolthet och kärlek till sitt barn, det hedrar jag, men vadå, passade det inte att höra av sig och undra hur jag mådde för ett år sen, då vi alla undrade om han typ blivit arresterad eller gått och dött eller nåt, passade det inte att svara i telefon och åtminstone säga rakt ut att "hörni, jag har klivit ur klubbscenen, för jag har skaffat brud men vi kan väl fika?" - då passar det fan inte att poppa upp som ett jävla flöte ett år senare för att få visa upp sin unge som man tillverkat under bortamånaderna.

Jag är ledsen att jag framstår som en kärring, men så är det, jag var inte duglig som vän då, och jag tänker verkligen inte ta det här med ungen som nån ursäkt för att någon bara försvinner och skiter i att höra av sig. SÅ upptagen är man liksom inte, man kan alltid skicka ett sms eller ringa ett hastigt samtal och "inga pengar på kortet"-ursäkten håller väl ett tag, men inte i ett år, man kan annars låna en kompis dator om man inte har en egen och kontakta mig på mail, på något gemensamt reggat community, i bloggen, whatever! Det finns liksom inte några godtagbara ursäkter. Och vadå, vad väntar han sig? Att jag ska ba "JAHA! Du skaffade BARN! Du var inte DÖD! Men gud vad sött, kan inte jag få komma över och fika och titta på miraklet och jollra med det som du väntar dig att jag ska göra för att jag har en livmoder?"

Ja, jag är en kvinna. Ingen vandrande fortplantningsapparat waiting to happen. Det är jättefint att du skaffat unge, om du skaffat den av rätt skäl och du är beredd att ta ansvaret för den och inse att det inte är du som är centrum längre. Jag gratulerar och är glad att du inte är död. Underbart att du lever lycklig med sambo och knodd och underbart att ni alla mår bra - verkligen! Men där går gränsen för hur entusiastisk jag är över det hela. Punkt.

Idag skiner solen ute och jag ligger hemma och läser bok, lyssnar på Matthew Dekay och sprättar på ett par jeans som ska bli sexigt slitna när det är färdigt. Med andra ord; Jag håller mig med utmärkta ursäkter till att bara halvligga i persiennvinklat solsken och sippa kaffe med en rejäl pocket i tassen.

På fredag ska jag fan ut och klubba. Moussa Clarke, hypad electrofunkdiscoremixkille, gästar GK, men det blir nog progressive-golvet på Tribalism, fastän DJ inte är släppt än. De har en förmåga att vara jämna i sina bokningar och prog.golvet har hittills aldrig varit motbjudande att äntra. Besides, GK:s ojämna publik tar ner intresset. Sist jag och Lott var där stod det någon form av halvdana wannabe-brats med parasolldrinkar och viftade med armarna och bufflade och vrålade och körde hela den där "woooo va kul att vi är här va killar! fan va kul det är vi hoppar upp och ner och ba liksom värsta HOUSEN liksom!", ingen respekt för dansgolvsspace eller det faktum att de typ spillde mer drink på folk omkring än de drack. Och är det nånting jag avskyr mer, än möjligtvis kladdande, envisa karlar som tror att de är med i nån jävla Usher-video och inte fattar att man inte VILL bli uppraggad eller stå och orma sig med dom på ett technogolv, så är det skrikiga, fulla, dryga karlar som spiller på en och som tar upp halva golvutrymmet för att de envisas med att leka finlandsbåtsfylla. Sorry kexen, men det är lite därför jag väljer att gå på ställen där man dansar till lite tyngre basgångar med lite mer okända namn, för jag pallar liksom inte den där raggande glidstämningen och det där snedtittandet och hela den där bagen som folk pysslar med på kommersiella ställen. Jag vill dansa ifred utan att nån jävla slusk kommer och tar mig i baken och jag vill kunna ha roligt med mina vänner utan att det ska uppstå någon slags jobbig stämning.

Bild: Från 2005. Malice, Lillebror & Jag @ uteställe

Legion

Alla vinner på dagens postning. Som ni ser så ser bloggen lite annorlunda ut. Det är en fysisk ommodifiering samtidigt som det också har raderats poster och inlägg som tidigare stått här. Detta beror dels på praktiska detaljer kring ett projekt jag varit delaktig i, och dels så vet jag med mig att det inte finns någon mening för mig att skriva något, oavsett vad jag än må tycka, tänka eller känna, om en viss bekant,vilket jag tidigare i ett svagt ögonblick också gjort. Jag ber om ursäkt för det klumpiga postandet kring somliga saker men när det gäller denna bekant så orkar jag helt enkelt inte med att människor oroar sig över vad jag ska ta mig för. Ni får helt enkelt leva era liv utan att behöva bekymra er över att jag skriver något olämpligt. Det kommer inte att förekomma överhuvudtaget. (detta sistnämnda är menat till en specifik person och inte projektansvariga, för att vara tydlig)

Idag redigerar jag bilderna från gårdagens/nattens photoshoot med V, som blir grym på bild, och försöker pussla ihop lite viktiga detaljer kring vardagsbestyr. Jag känner mig i övrigt lite håglös och jävlig, så jag vet med mig att inte tramsa runt kring detta i bloggen, faktum är att jag för närvarande känner mig oerhört tom och ihålig och...jag rycker på axlarna en del. Jag och mitt humör. Berg och dalbana är en FIN omskrivning.

Människor runtomkring mig lever i sina separata kaos. Jag önskar jag kunde göra något, säga något, men det är inte min sak och då bör man hålla sig utanför. Jag upplever det som att något fattas mig, men jag kan verkligen inte se vad som kan fylla igen den tomheten. Jag behöver stimulans och motstånd och resistens, ord i långa kedjor som kittlar mig. Och det är inget man bara hittar när man behöver det.

Mamma har jag sluppit jolma med den senaste tiden, vilket är fruktansvärt skönt. Den 21:a ska jag bo i Sundbyberg i 2 veckor, i E:s lägenhet då hon är utomlands. Hennes små katter kan ju inte vara ensamma.

I lurarna idag är jag nostalgisk och vräker på gamla fantastiska "Dustflow" från Candlemass "Dactylis Glomerata"-platta. Annars fungerar också gamla hederliga Ticon, Atmos, Diana Krall och förstås, mina älskade listettor at all times - VNV Nation. Hooks just nu är "Legion", "Joy", "Fearless" och den hjärtskärande, retrospektiva och smärtsamma "Beloved". Vilken jag egentligen inte kan lyssna på längre. Men det är bra för en att bli påmind om saker som gör ont, eller saker som är besvärliga att hantera. Och de minnen och känslor som poppar upp när den går på, ingen låt i världen kan konkurrera med den. Allt det där som ligger under ytan och som bara vill komma upp och explodera när jag hör den..det är nästintill sjukt. Jag vet att jag aldrig kommer att relatera den till någonting annat än det jag relaterar den till, och det är synd, för den låten var min ledstjärna, den gav mig hopp om att den där enda människan som jag sökt efter hela mitt liv, kunde finnas på riktigt. Vad musik kan få en att KÄNNA så mycket saker! Vilken hatkärlek jag hyser emellanåt till all min musik, mina lurar och mina skivomslag.

Jag tror att det här är någon form av andningssekvens, där jag måste se tillbaka och bearbeta mina sår och misstag, och känna det där stinget lite av och till.
"Everywhere I look youre all I see.
Just a fading fucking reminder of who I used to be.",
som Trent Reznor sjunger i underbara "Something i can never have".

"It's so quiet I can hear
My thoughts touching every second
That I spent waiting for you
Circumstances affords me
No second chance to tell you
How much I've missed you
My beloved do you know
When the warm wind comes again
Another year will start to pass
And please don't ask me why
I'm here
Something deeper brought me
Than a need to remember"

VNV - Beloved

Och visst finns det hopp i den här gamla knattertanten. Men väder, håglöshet och rotlöshet gör sitt till. Och jag vet inte riktigt vad det är som händer i mig. Det känns som om jag står på andetag.

Jag tror att jag avslutar där, innan känslorna tar överhanden.

Bild: V. Tagen och editerad och copyright blablabla hela den där skiten - undertecknad.

Konstant panik

Om jag skulle säga sanningen om allt, så skulle ingen tro mig. Det är jag övertygad om. Om jag skulle dra alla historier, om alla vägar som lett mig till den jag är idag, så skulle folk skaka på huvudet och kalla mig mytoman, lögnare, attention junkie. Så jag kommer med mitt förflutna i små doser, för jag vet ingen som skulle hantera sanningen serverad i en och samma leverans.
Och det är sanning att jag aldrig riktigt förstått vad som menas, när människor undrar var mitt hem ligger. För jag har liksom aldrig varit hemma, trygg, i min fristad. Jag antar att det är något som förunnas små barn, men jag minns bara min barndom som en enda lång, utdragen längtan bort. Jag ville ut ur den, för den passade mig inte.

"I deserve nothing more than i get cause nothing i have is truly mine.."


Och jag vet inte, ibland känner jag det som om jag hängde på en minimal tråd. Som om jag skulle ryckas bort någonstans när som helst. Och det är väl också därför jag skriver så jävla mycket hela tiden. Jag vill fånga den där känslan, det där ögonblicket, innan det tas ifrån mig.
Och jag tänker att jag har panik. Och det är väl det jag har också, litegrann. Konstant.

Jag har haft fotosession med V. Hon gör sig fantastic på bild. (se ovan)

Tillsvidare bjuder jag er en iakktagelse från förr:

Verkligheten på TV

Verkligheten porträtterad enligt TV och film:

1. Kvinnor talar alltid högt för sig själva om saker de absolut inte skall tala om, speciellt när det inte är någon i rummet men även när det står någon och lyssnar. Exempelvis "Vilken tur att jag lade den där nyckeln till det där bankfacket i översta strumplådan. Nu kommer den där Jessica aldrig att hitta den!" Mycket fiffigt. Klart att alla gör så här.

2. Bovar bär nästan alltid svart skinnjacka ackompanjerat med svarta handskar. Inte så sällan har bovar tysk dialekt och släpar runt på en asiatisk, arg brud iklädd något minimalt. Vad bruden har för position är oftast oklart, men det är inte sällan hon är rätt begåvad i något kampsportsaktigt. (självklart är hon det, hon är ju ASIAT. Alla vet att alla asiater kan Kung Fu, eller hur?) Viktigt är dock, att hon klär sig i minimala, avslöjande lackfodral. För att smälta in i massan.

3. Unga tonårsflickor är mycket försigkomna och lömska. De är inte sällan oerhört medvetna om sin prunkande kvinnlighet och ypperligt duktiga i att förföra män av alla sorter. Highschoolvarianten slänger dessutom ovanligt mycket med håret. Viktigast är dock att highschooltjejer aldrig hört talas om ordet p-piller.

4. Alla italienare har dominanta mammor. Dessutom är nästan alla italienare med i maffian. De som inte är med i maffian är uteslutande pizzabagare. Den kvinnliga gruppen italienare är alltid gifta med maffiakillar och har tacky kläder. Alltid. Italienska kvinnor har inte yrken. Det skulle vara mot deras religion. Istället spenderar de dagarna på skönhetssalonger med sina italienska väninnor, som också är gifta med maffiakillar. Italienska kvinnor tycker mycket om blå ögonskugga.

5. Alla hjältar är vita, småkaxiga män med trasig bakgrund.

6. När folk vaknar ur mardrömmar sätter de sig alltid omedelbart upp, klarvakna i sängen och flämtar.

7. Alla som knarkar dör alltid. Alla som knarkar är dessutom dåliga människor som stjäl allt de kommer över. Om det inte är en tonåring som "hamnat i fel gäng". Då är det således inte tonåringen som skall lastas för sitt knarkande, utan samhället.

8. Alla kriminallaboratorium/polisstationer är murriga, dunkelt belysta ställen med svaga blå toner här och där. Detta, naturligtvis, för att understryka hur mycket hemliga saker det är som försiggår. Speciellt "CSI"-labbet behöver utrustas med en eller tjugo extra glödlampor. Man kan ju fråga sig hur bra jobb man egentligen gör som krimtekniker om man tvingas sitta i ett dunkelt labb med en eller två svaga, blå myslampor som enda ljus över saken.

9. Alla människor bor i lägenheter utan hall. Nästan alla bor i kyffen där man kliver direkt in i vardagsrummet och man tar aldrig av sig skorna när man kommer hem till någon.

10. Det är ohövligt att säga "hejdå" när man lägger på luren. Därför görs detta aldrig på film. Helt onödigt. Man säger vad man vill säga och sedan lägger man bara på.

11. När kvinnor blir upphetsade putar de alltid överdrivet med läpparna. När kvinnor vill ha sex är de dessutom beredda att gå över lik för att få det, just där, just då. Få kvinnor tänker på bekvämlighet eller plats. Dessutom är de mycket vältaliga och berättar alltid för sitt sexobjekt att de är kåta, eller att de "vill ha" dem. Självklart. Han kunde säkert inte lista ut det själv.

12. När människor i dagsåpor hamnar i konflikter med varandra står de mycket länge och betraktar varandra utan att säga ett ord, gärna med öppen mun eller höjt ögonbryn. En eller tio minuter spelar ingen roll. Det viktiga är att man har en dramatisk min som triumferande bevisar att man just sagt en mycket fyndig sak.

13. Alla poliser säger "freeze" innan de skjuter någon. Ungefär en halv millisekund innan de skjuter, för att vara exakt.

14. Alla blondiner är elaka, lömska mansslukerskor som stjäl andras pojkvänner. De är inte sällan lömska väninnor till de helt oskyldiga brunetterna, som är mjuka och varma varelser som aldrig skulle göra något styggt. Dock vinner nästan alltid den hemmamysiga brunetten tack vare att hon är så söt och korkad.

15. När highschooltjejer får makeovers blir de alltid jättepopulära och skitsnygga. Vilken tur att någon observerat att säga åt dem att sluta ha så rufsigt hår och stora snickarbyxor.

16. Alla överviktiga kvinnor är mobbare och elaka, vidriga varelser. Feta, medelålders kvinnor som arbetar på lunchställen är extra hemska.

17. Alla farliga tonårskillar åker motorcykel och bär skinnjacka. Punkt. Ingen vet exakt varför de är så farliga, men det är ju uppenbart att han är farlig. Han har ju skinnjacka!

Sökmotorer

Lite spex; Jag har ju en statcounter installerad på min sida. Den rankar också vilka sökord som folk använder på olika sökmotorer för att hitta till min blogg. Här är de senaste sökorden registrerade: (från google)

loo lönnroth	8	13.33%
loo lönnroth images	4	6.67%
"driving me crazy" skitbra låt	1	1.67%
"father i've been having" thought	1	1.67%
"if a heart's not ready to open"	1	1.67%
"min urringning" site:blogspot.com	1	1.67%
"my body will go where music goes"	1	1.67%
"oförklarlig ångest"	1	1.67%
alltid nervös vid middagar prestationsångest	1	1.67%
block 44 våran hjärta lyrics	1	1.67%
blogg blommor och bin långholmen	1	1.67%
boum parfym	1	1.67%
carillion	1	1.67%
coldplay "fix me"	1	1.67%
eeg epilepsi spända muskler -hund	1	1.67%
elektirik ritar	1	1.67%
eventpersonal	1	1.67%
fjärils tatueringar	1	1.67%
gary jules - mad world mp3 kod	1	1.67%
gsbloggen	1	1.67%

HAHA! Men vad söker ni på, människor?!

TJOHO!

Jag fick ett JA.. :D

Lappar?

(...) efterediterad.

Igår var jag sjukt trött. Jag åkte förbi systemet och köpte körsbärsvin. Sedan åkte jag hem och lade mig framför TV:n.



Idag tvättar jag tvättstuga och dricker körsbärsvin. ST är på väg hit, han har öl att vänta sig när han kommer innanför dörren. Och den beryktade lappen. Nu när jag gjort reklam för den så mycket, så måste den ju faktiskt fyllas i. Ni ser den i all sin prakt här ovan.
Nu blir det tvättstuga. Stay tuned.

Dagens låt: Bluefish feat anita kelsey - been too long (KASEY TAYLOR & MEEHAN MIX)

Nätdejting..

..kan ha katastrofala konsekvenser. Läs därför dessa Breaking News
- det kan förändra din syn på nätdejting, för evigt! :D

Rapport angående TV-inspelningen kommer inom kort. Fick ett epilepsianfall idag, därav min tystnad.

Och nu har jag officiellt frågat chans på Objektet. Svar väntas inom kort. För säkerhets skull har jag skapat en Fråga-chans-lapp.

Han har dock inte fått den än..

Dubbelpost

Det blir två separata poster idag av denna anledning; jag behövde få ur mig en känslosammanfattning i förra postningen. Sedan kommer ytligheterna och de förstör liksom lite av känslan jag ville förmedla i den förra bloggen.

Idag ska jag hem till E och dricka vin och diskutera klädval, ordval, morgondagen och ännu mera: Morgondagen.
Vilket otroligt bra samtal jag hade med ST igår, om allting. Vi är bra på att snacka med varandra. Jag älskar den där brutala ärligheten och rättframheten och jag är exakt likadan. Det finns liksom inga besvärande frågetecken.

Bild: F har magiska händer. Från helgen.

Travel without moving

Och jag rör mig mellan Sundbyberg och Sundbyberg. Jag har en verklighetskänsla som är högst overklig. Fröken all that jazz, fröken overload, fröken oförutsägbart oregerlig. Jag behöver inga påminnelser om vad mina vänner säger om mig bakom min rygg och allvarligt talat skiter jag i det. Är du inte med mig så är du tydligen emot mig. Jag andas in och reser mig från soffan och lägger på nytt smink och musiken är såå hög och jag vill bara ställa mig och dansa. Jag känner hur jag andas in och minnena kommer som projektiler, och så är det han. Hans ansikte i en spegelbild i mitt inre och det knyts i maggropen. Jag är definierad men han är inte det. Inte än. Men så går dagarna, jag använder dom väl och jag ligger och känner hur varje centimeter av hans hand vidrör varje milimeter hud och jag vill aldrig att det ska stanna. Jag är en neverending story, jag är energi, en elementarpartikel med instinkt. Tunnelseendet, rakt in i ljusaste blick och jag är sensitiv, brinner upp. I teorin hade jag mist den här känslan för länge sen. I teorin trodde jag mig aldrig få åter det där vansinniga jävla begäret, känslan av att explodera om jag inte uppfylls, känslan av att snart kunna vaporiseras, kanske att andetagen tar slut och jag med dom om han bara inte fullbordar, maximerar, nyttjar, håller fast mig, pressar upp mig, pressar in mig i mig själv, skapar gropar i bolstret och sliter ut lakanen. Om han inte använder mig, ägande, som en vara, som en pryl, som något han har fullkomligen makt över, om han inte tar makten och gör oss till en enhet, då förlorar jag förståndet, och allt det där tänker jag. Och mer.

Men jag åker med en längtan och ett mål. Jag handlar tre fulla kassar mat. Schampo, livsnödvändigheter. I hällregn motar jag kundvagnen uppför den branta backen mot vårt hus, vattnet rinner ner över luvan, benen bär knappt, jag har ingen kondition och ingen energi men jag pressar. Bär, kånkar. Städar, gör vackert. Tänder ljus. Tre liter vin på bordet och jag går och kranar fast jag inte borde. Duschar med nya schampot, klär mig sexton gånger. Jag har hotpants under technobyxorna och Frank Dandy-linne och tajt hood med zip. Jag har nytvättat blekt hår och det naturliga sminket. Jag skimrar och gör underbar sallad med sparris, avocado, fetaost,krutonger, caesardressing, parmesan, olivolja, allt det goda. Vi kan våra matsallader här på Söder. Ott - splitting an atom och jag är ensam i den höga musiken och de tända ljusen flackar och jag är ren och det är kväll och jag kan snart inte hejda mig, jag är så trött men mina höfter rullar, jag dansar, jag är en fusion. Jag är så förvirrad, men på ett underbart sätt. Jag är så ond mot mina grannar som utsätter dom för all den underbara basen men jag skiter i det just då, jag behöver få höra Astral projection - ambient galaxy, och känna suget i höftbenen. Ensamtiden är underbar, timad, perfekt. Jag är en renodlad känsla. Och ingen måndag någonsin har varit mer underbar.

Tidig morgon. Kylan genom min hud, en cigarett ut i morgondisets mörker. Och ett andetag släpper ut tårarna, de bara kommer. Jag skakar till, försöker hejda men det är en flod. Jag släpper ut det, jag släpper bara, resignerar, inser och accepterar. Det gamla finns inte mer, smärtan måste renas. Länge sitter jag och håller om mina knän, lättad, förvånad, resignerad.

Och helt plötsligt kommer ron jag sökt att få smaka, i en längre period. Och glädjen som följer smakar underbart sött.

Imorgon spelar vi in första avsnittet. Jag börjar få lite krypningar.
Men vad gör det, när mitt hjärta växt till att uppta hela min kropp?