Var är Janinas Fibban?

Ingenting jag säger får saker rätt och ingenting jag gör, oavsett vad det är, tycks leda åt den riktning som jag väntat mig. Det är ingen nyhet, men måste livet vara så härligt trisslottsinspirerat skrattretande hela tiden?

Jag söker knappast spänning, fart, fläkt och underhållning dygnet runt men ändå slutar allting på så bisarra sätt. Som just den softa vinsörplande chillkväll man planerat med vänner och Objekt, jag menar, vem kunde ha väntat sig att jag skulle sitta och lyssna på en 22-årig nazist med punkarfrisyr och märkliga homotendenser som berättar historier för mig som jag aldrig bett om att få höra, klockan sex på morgonen i ett inrökt kök? Vem hade kunnat vänta sig att jag några timmar tidigare dansade kurfitzen med V till Mike Foyle inför skäggiga åskådare samtidigt som V utropade "Fan vad kåt jag är!" vilket hon förvisso upprepat som ett mantra under ett dygn nu. Det gick så långt att till och med JAG började rabbla skräpet, vilket användes flitigt under Torsdagens Klubbkväll - som med tanke på att det var öppning och första kväll de facto kan ha potential i framtiden. Stor variation på mer icke-kommersiell elektronisk musik, något minimala mellanlandningar och as usual, ett lite yngre klientel än jag kanske skulle önska. Men stället har potential och den bjöd på trevlig dancefloor-atmosfär. Jag plåtade en hel del också, picsen dyker upp här så snart de är intankade.

V, jag och kompaniet har lidit med diverse suspekta individer den senaste tiden, varav - en nazist med mindervärdeskomplex, ett vrålsuget hittegods - aldrig har jag så många timmar i sträck fått lyssna till så mycket skitsnack kring sex och aldrig så många timmar i rad har jag sagt till mig själv att om han eller hon eller NÅGON säger ordet "kåt" en gång till så skjuter jag mig fan i huvudet. Sex i all ära, men det finns liksom inget direkt utrymme för mig att lära känna en person som ständigt beskriver mina kroppsdelar eller berättar målande, alldeles för detaljrika knullhistorier. A little bit too much, faktiskt helt klart over the top. Kalla mig frigid hynda, men jag vill liksom inte höra detaljrika utläggningar från karlar kring hur "pervers" och "kinky" dom är. Det känns som att få en alldeles för lång trailer för en tradig film serverad i en loop i all evighet tills möjligheten till egen spekulation, nyfikenhet eller fantasifulla utvärderingar totalt kraschat. Jag må vara en fördomsfull, frigid hynda men ärligt talat; Min häck är väl inte ett så jävla spännande samtalsämne? Inte för mig iallafall, jag sitter ju på den hela dagarna. Och om man tvunget måste tala om den kan man hålla sig till en eller annan smakfull kommentar i förbifarten och inte en jävla C-uppsats.

Ja, jag är lack på idiotiska karlar. EMOTIONALLY RETARDED EGOISTICAL PRICKS WHO FUCKS WITH YOUR HEAD! Jag har sagt det förr och jag säger det fan igen, för det kan inte nog sägas, jag lovar, det här är inte roligt att få bekräftat hela tiden. Mängden män som tänker med annat huvud än det som sitter mellan deras ben bara minskar, jag vet inte var de där andra typerna håller hus men det finns en viss risk att de är utrotningshotade, gifta eller bögar. Visst känner ni er positiva och fyllda av tillförsikt? En bitterfittas memoarer, ska jag döpa om min blogg till.

ST gör mig galen, helt galen, det finns inget vett i samband med den där karln. Jag kan inte ens förklara, det blir för jävla invecklat. Vänta tills boken kommer ut..haha.

För övrigt så finns det ingen rim eller reson på mig och jag tar inte ansvar för ett skit av det jag gjort de senaste dygnen. Som vanligt.

Janina vill för övrigt hälsa att hennes Fibban är på vift!