Varandra

Igår tog jag och H vår sista femhundralapp och tog ett milstolpsbeslut;

"Vi får fan se till att vara vuxna. Vi går till Barkarby, till Willy's, och STORHANDLAR, för annars kommer vi inte kunna äta fram till den 25:e" sa H.

"Ska vi GÅ typ en mil genom skogen till barkarby och handla och sen tillbaka?"

"Vi har inget val."

"Kör i vind, let's do it. Vi tar med oss kameran och filmar skiten så gör vi en familjeutflykt av det hela"


Och det gjorde vi. Jag och herrn här intill, min gangster deluxe, tog oss hela vägen genom skogs och industriområde mot Barkarby, där vi storhandlade för 420 kronor. Sedan stal jag en varuvagn, vilken vi sköt framför oss genom skogen, hela vägen hem. För då vi i nuläget är så fattiga att vi inte har råd med vare sig bil, skjuts, taxi eller något som ens kommer i närheten av hjul, bortsett från varuvagnsstölden som kostade oss 5 sura kronor, så var det vårt enda alternativ. Men det gick bättre än väntat. Över två och en halv timme senare kom vi hem med tre fulla matkassar och utpustade lungor. Då hade jag filmat hela spektaklet, bland annat vår "parshopping" inne på Barkarby. Vi har filmat en hel del under vår tid och mer kommer det att bli. Vi är precis lika fucked up i skallen bägge två, så det är ganska sanslösa filmer. Några av dom kommer förmodligen senare att dyka upp i bloggen.

Sedan gjorde jag potatisgratäng, jag är fan kung på det, och nyponsoppa. Vi har försökt att hålla ordning i skafferiet men utan resultat, det blir bara jolmigt alltsammans.
Vi konstaterade på filmen igår, att vi båda liksom går från noll nu. Jag har ingen familj att tala om, det har inte han heller. Vi går från noll. Vi har ingenting.

Förutom varandra.