Crash that party

Tekniskt sett; man borde inte gå ut och inbilla sig att man "bara" kommer att ta en öl och gå hem. Inte om man är Loo och är 25 år. Då räknar man ut på förhand att man kommer att hamna i situationer som kräver saker. Som inatt, då jag stöter på mitt förflutna på en efterfest, det är lite sjukt att få höra saker om en, och om andra, som liksom grott under ytan under det året vi inte setts. Man får höra. Jag satt tyst och rökte och försökte förstå varför det bildades en klump i magen.

Det doftar inte som hemma hemma hos mig. Men jag är hemma hos mig.

Jag tycker inte riktigt att jag är bekväm just nu.
'all day all day
domino dancing'.

betrakta hur ljusen dansar.

Jag vet så väl med mig att jag aldrig kommer att bli människa nog för att förstå.
Ensamma ben upp mot söder släpar sig hem efter en lång natt. Tystnaden i lägenheten blir så påtaglig men det var ju den jag ville ha. Det var ju den jag var ute efter. Men fan, hela den där gamla historien rubbade mig ganska ur gängorna och allt jag tänker är att jag undrar vad de kommer att säga om mig senare.
Låt oss tända våra ljus på söder och låsa in oss i våra mentala skåp. Nej, tvärtom.

De säger att jag ser annorlunda ut.
Ni vet inte hur annorlunda ser ut, tänker jag.
De säger mer än de kan stå för.
Ni vet inte vad ni talar om, tänker jag.
De begär mer av mig än de förstår att de kommer att få.
Ni vet inte vad ni ger er in på, tänker jag.
De dricker ur mina tankar och törstar efter mer.
Ni vet inte vad ni törstar efter,
tänker jag.
De står nära inpå mig, tätt intill mitt centra
ni vet inte vem det är ni har att göra med.
Ni vet inte. Ni har tagit fel.
Det finns ingen säkerhet för er att hämta här.
Jag är kaos och har alltid varit.

Bild: Från 2003. Ett minne av den jag faktiskt var.