Dan före dopparedan

09:33

God morgon. Since Ella sov över här med sitt kid igår så vaknade jag i ottan med ett stycke busunge i full fräs omkring sängen. Otroligt uppfriskande, fattar inte var de små liven får all energi ifrån. Miss kittin går på med rippin kittin efter att morgontv avverkats och ella med sjuåring tagit sig iväg på stan. (Janet efter att ha sett sig omkring i kvarteret igår: "BOR DU VERKLIGEN HÄR? DET ÄR JU MITT INNE I STAN! VILKEN LYX VI HAR SOM FÅR BO PÅ ETT RIKTIGT STÄLLE! OCH DU HAR INTE ENS BADKAR! MEN HUR LUKTAR DU DÅ SÅ GOTT?")

Hon har också imponerats över vår oerhört rosa lägenhet och öppnat både gårdagens och dagens lucka i chokladkalendern, naturligtvis efter att först ha dissat den totalt. fast jag är ganska cool ändå, har janet fastställt på sjuåringars självklara coolfaktorsfastställande vis, för jag gillar rosa och har baggy byxor. Dessutom har jag skitsnygga sovtröjor. och jag har två katter som först verkar lite farliga, men sedan inser man att det bara är att göra det fräsande ljudet med munnen så gömmer de sig under sängen. Jo, det är rena barnkalaset hemma hos Loo.
Fan, det är ju okristligt tidigt dan före dopparedan och här sitter jag, vaken och allt. Det är väl lika bra man gör sig i ordning.

Jag låg och funderade på hela den här grejen med dig och har kommit fram till att det inte spelar nån roll hur mycket jag funderar på saken, jag blir inte klokare av det och jag vet inte riktigt hur jag ska bli klokare heller så det verkar som att jag ännu en gång nått ett moment 22, bortsett från tre enkla slutsatser. Min första delslutsats är att jag har väldigt svårt för att inte tänka på dig. Eller, jag trillar gärna ner i tankehål i vilka du så att säga ligger och ruvar, om man ska uttrycka sig lite mildare. Min andra delslutsats är att jag finner någon slags tillfredsställelse i att idka detta ständiga nertrillande i tankehål i vilka du ruvar. Min tredje slutsats är att jag förmodligen inte bara sådär, av mig själv kommer att sluta trilla ner i dessa hål, utan förmodligen är detta ett mer eller mindre självgående tillstånd som inte bara tar slut rent energimässigt då det tycks få påfyllning från någonstans. En mer eller mindre makaber sammanfattning av dessa tre slutsatser lyder som följer; jag har spenderat sjukt mycket tid med att tänka på dig, istället för att tänka på att jag är sjuk och så vidare.

Tankarna har varierat i styrka och ämne men många av tankecirklarna, erkänner jag något rodnande, har kretsat kring mer eller mindre intima fysiska scenarion vilka jag förmodligen kommer att förneka existensen av då jag faktiskt rodnar bara genom att skriva det. Men det är inte sådär tok-intimt, det kan ha spelats upp en eller annan scen som har med mer tonårsrelaterat hångel att göra, därmed inte sagt att det har gått särskilt mycket längre. (Ja, om jag skulle behöva förklara mig för folk som var oroliga över min eventuella heder så är den så att säga..eh..mentalt intakt än så länge.)

Men skitsamma! Varför sitter jag och förklarar det här?
dags att börja julklappa.
Ringde mormor som var oerhört morgonpigg och som stod och gjorde pastej eller hur det nu var. Ska över dit och dricka kaffe, sen blir det stan med min härliga mor som förmodligen kommer att ta evigheter på sig att klä sig och sminka sig, men har vi tur är vi inne i stan innan sju ikväll.

Morgonens låtar: Shapeshifters - Lola's theme OCH darude - rush (adrenalinkick deluxe, baby)