Inspiration

Alltså; det finns inte en susning chans att jag berättar detaljer för er om min dag. Den är min, bara min. Jag vaknar och får den bästa människan i min närhet omedelbart; det blir som jag hade tänkt mig, men bättre. Det trodde jag inte, men det är klart, det tror man aldrig. Jag kanske borde rada upp farhågor här men jag har inga att rada upp för jag är som ett svävande narkotikum. Jag tappar till och med ord och börjar få allvarliga problem med att avsluta meningar, men det verkar vara underförstått varför. Lillebror är söt och lillebrorisk, jag är så glad över att ha en alldeles äkta bror, en alldeles äkta ¤, och..äh, det är mitt. Mitt, bara mitt. Själva känslan alltså, något mer tänker jag inte kräva ensamrätt på.

Var ute med R, M och bror igår, sen åkte jag och bror hem till mig och svamlade hela natten. Efter att ¤ åkt kommer V och S på kaffe, de skrattar åt mig och mitt vims. Jag ser på den finaste kjolen i hela världen och kapslar in känslan och beter mig som en tonåring. Jag tror att det var över tre fyra år sen jag betedde mig så här senast. Och jag vet inte om jag minns det som så här heller. Jag vet inte särskilt mycket eftersom mitt förnuft sprang ut igenom fönstret i samma sekund som ¤ gick in igenom dörren. Jag trodde inte jag hade det i mig längre. Ack så fel jag hade, fan vad schysst att man, så här vid tjugofem års ålder fortfarande kan bli förvånad.
Jag ska flyta på vågen, gå med flödet tills det sinar.
Om det sinar.
Ingenting bestämt, ingenting gjort, ingenting ogjort. Energi genom kroppen som ökar i flöde.
Jag lyssnar på otroligt larvig musik och städar vårt hus. Det kan alltid städas lite till. Sedan ska jag hjälpa bror med ekiperingen och därpå skall jag ro min kropp i hamn mot vilan. Och drömriket. Tills dess dansar jag med dammsugaren och "I'm your baby tonight" på maxvolym. Och provar klädkombinationer tills imorgon.
Åh.
Tack.
Tack.
Tack.
Tack.

Bild; Kjolen - the one and only!