Splitting an atom

Först; lite musiktips till mina darlings så här i juletider.

Barn: Ott är er vän. Låtarna Splitting an atom, och fantastiska Smoked glass and chrome, de ger er vad ni behöver. Jag kan också rekommendera Entheogenic, killen kommer farande med den här låten.. Absolute Love, och knockar allt motstånd vad gäller ljudbild! Vangelis kan gå hem. Förutom om vi pratar om hans Blade Runner-platta, hela den här jävla låten Love theme, den ger en såna där jazzrysningar, som att leva i en jazzig, flytande, kärleksfull rymdkapsel. För att inte tala om tears in rain. "I've seen things..people wouldn't believe..attack ships on fire.." jag ryser i hela kroppen. Luis Junior kommer stort nu. Hans In your eyes är som ett återtåg till housens rötter, med lite leftfield / chillvibbar, förstås. När han dundrar på med sin athmosphere ligger jag som ett levande morfinrus med utsträckta armar och ser upp i imaginärt dansande vibrationer i taket. När han följer upp med nobody, som är en vokalversion av sig själv..okej, you got me. Både question och simetrico är för övrigt bra follow-up-spår med luis. Han vet vad han sysslar med i down/midtempo, det är en sak som är säker. Jag har aldrig förstått det här med syra och det faktum att folk uppskattar så knorrig och skruvad musik som sprätter åt alla håll, jag älskar mångfacetterade, välordnade, men gärna massivt flerkanaliga ljudbilder som har en intelligent kedja; hur den där sprättande knorrfixeringen lyckats breda ut sig bland LSD25-brukare är lite over my head.

Det finns en fin sensmoral i den tanken jag har med musik; musik kan alla dela på. Man kan förmedla så otroligt mycket till någon annan genom att spela en melodi, och då behöver man inte ens ha lyrics i den för att känslan, eller budskapet, ska gå fram. Jag älskar att spela upp en låt som, låt säga Shpongle's Once upon the sea of blissful awareness för någon som inte ens hört den sortens musik, och se förvåningen spridas, för att sedan övergå till..den där musikrysningen. Man ser hur den klättrar längs någons ryggrad. Det är underbart. Ska vi snacka sexuell musik så kan jag upplysa er om att jag får något djuriskt som klättrar i mellangärdet när Dallas Superstars pumpar på med sin spektakulärt djuriska dancefloor-theme In the night. Det är ElectronicBodyMusic meets House, för att ha dundrande powersex tillsammans. En skitbra dancefloor-follow-up till den är faktiskt New Sonix med sin one-hit wonder Blaue Löwen , där känns samma pumpande bodysound igen, men med mjukare framtoning, may i add.

För att riktigt driva era musikaliska smaklökar till max strax innan jag sätter igång med dagens verkliga dagbok måste jag få be att ge er både Planet Funk's Inside All the people (Harvey's mix) och Sonorous med sin vibrativa Glass Garden (calm cut remix) , men det är inget för er som inte fixar det här med multipla ljudbilder. Ni får hålla er till Mazzy Star och Fade into you. Om ni inte är fullständiga fegisar kan ni ju försöka er på Monsieur Dupont (ska inte förväxlas med den svenska synthgruppen Dupont) - och hans loungiga The dining rooms. Den är, så att säga, smekande sex i loungen och inget mindre. Jag fick faktiskt själv just in den från pressarna och jag älskar den. För att som sista snärt återknyta till det sexuella temat så måste den gamla #-klassikern med Ryuchi Sakamoto - Anger, få sin värdefulla spotlight. Som jag säkert nämnt tidigare, så är den här japanens backkatalog stört omöjlig att ha att göra med, det går inte att hitta en linje ens om man letar riktigt intensivt. Som parentes kan jag nämna att samma kille också gjort filmmusiken till Merry Christmas Mr. Lawrence, och titelspåret där är mumma. Ni vet, hela den här..äh, det var inget. Jag går för djupt in i det, så är det ju.

Apropå det så satt jag och liselott och kollade på den där förbaskade modevisningen med Victoria's secret häromdan, vi skrek åt vilken otroligt kass smak de har, de där amerikanarna, och motarbetade som bäst kräkreflexerna åt spetsprydda änglavingar och low cut tacky hipsters i bedrövliga höfthållarkombo's när vi, till vår stora förfäran hör att de har hottat upp behind the scenes-footages på Tyra Banks med Mylo's redan fastställda klubbklassiker Drop the pressure. Maken till ramaskri har sällan ljudit på Söder, det kan ni hoppa upp och sätta era söta små rumpor på, för det känns liksom som en jävligt oprovocerad våldtäkt när en jävla label som Victorias Secret försöker hotta upp intresset för sina modeshower med en artist av den kalibern. Det är så att man vill ta tag i örat och vråla till dom, på valfritt jävla språk, att de kan ta och matcha sina laced string pantiehoes med Barry white eller vad fan nu deras jävla lingerie signalerar rent musikmässigt, och hålla sig på kärringmattan för Så där gör man bara inte.

För övrigt smäller Delerium's hela backkatalog högre än högst just nu och Conjure One som tidigare varit storfavorit borta i etablissementet (inte så konstigt, som tidigare poängterat är det samma kille som ÄR Conjure One och Delerium, och de har samma producent som Frontline Assembly som för övrigt också är en av mina favoriter, ska du vara näsvis kan du skaffa hela epitaph-plattan med en gång, och ett rakt-över-disk-låttips är förstås Everything must perish) - kommer hur som helst in på god sjätteplats, ja, med tanke på alla mina nuvarande storfavoriter så är det svårt att ge konkreta sifferbaserade listor, det är liksom en hel filosofisk vändning det här. Jag hoppas att ni alla är medvetna om att mina älskade älsklingar VNV Nation (Mark jackson & Ronan Harris) kommer till stan Lördagen den 11 februari (och jag ska dit - kolla tickets & shit på http://www.tinitus.com).

Nu till själva dagens jävla blogg; Julaftonen.

Jag hade en mjukstart här borta. Åkte vid tresnåret till min kära mormor och fick vänta till fem på middagen. Vid det laget hade jag och morfar dunkat i oss precis lagom mängd julöl och middagen ackompanjerades med julsnaps och grimaser. Det faktum att jag vid tjugofem års ålder ännu inte lärt mig snapsa är ju för jävligt. Morfar tycker hur som haver att det är spektakulärt kul. Fick precis perfekta julklappar av familj A - en indisk backdrop/duk, saker till mitt hår (blekmedel och shit), pengar och påfyllning till mitt kära mobilkort. Därefter åkte jag taxi med en lyrisk och något kufisk libanes som var eld och lågor över att jag mest ojade mig över hur mätt jag var. Skvalpande med magen full av mat, kaffe och irish cream äntrade jag pappas flickvän-residenset och kunde inte riktigt hålla hela "duktig flicka"-grejen uppe så jag satt mest och jäklades med pappa som undrade vad det var med mig. Jag undrar också vad det är "med mig", faktum är att det är många som undrat, i en sisådär 25 år. Men det gör detsamma, för mina fantastiska syskon var där och de är som..de är mina, de är fantastiska och det är mina syskon. Som en kort parentes för att illustrera hur mycket de betyder för mig (fast jag är kass på att visa det och att hinna med dom) kan jag berätta att det är som så att jag dödar dig om du är elak mot mina små troll. Drack julöl, såg på spiderman och gosade med dynamiska trion och fick mer julklappar och beundrade Jessica's 12.000-kronorskatt. sen berättade lillasyster att hon träffat en av mina polare, C, på Bunny och han hade genast känt igen henne och varit snäll mot henne men hånglat med en av hennes vänner vilket hon mest tyckte var kul. (Tur för honom att han inte hånglade med min syster, C, du vet att jag gillar dig men där går gränsen.) Sen tog jag mig hem här till min älskade dator och satte mig för att tanka in alla bilder och för att skriva (och som ni ser så fick jag en massa gjort). Vidare har jag fått julsms från alla jag tycker om, inklusive ¤, som rapporterar från föräldrahemmet långt borta. Jag ringde och tramsade på hans telefonsvarare tidigare. Jag är ju hopplös. Imorgon är jag bjuden (idag blir det ju. Fan, hur blev klockan sex på morgonen?) till Kenyansk julafton med E och hennes dotter. Jag kanske ska följa med, jag har aldrig firat kenyansk jul förr.

Ja, det var väl allt. På det hela taget en fin jul. Särskilt mycket gos och tack till mina underbara syskon. Ni är bäst. Glöm inte det. Gör ingenting som jag inte skulle ha gjort!

Jag blev visst sentimental så här på juldagen. Bäst jag motverkar det med lite sömn om jag ska klara det här med kenyansk jul senare.

Puss för fan.
Bild: Jag och mina systrar @ julafton.