Everybody's gotta learn sometimes

"Change your heart,
look around you
Change your heart,
it will astound you
I need your loving
like the sunshine
And everybody's gotta learn sometime
Everybody's gotta learn sometime
Everybody's gotta learn sometime"

The Korgis - Everybody's gotta learn sometimes

Javisst, jag gjorde väl mitt igår, i guess. Jag spelade allt från house till gammal disco till 80's till pop och kände hur hela kroppen svajade, reagerade, pulserade. Jag slöt mig i mitt egna, privata mörker borta vid båset. Jag riggade min laptop och körde visuals på stora skärmen och crew dök upp men jag hade så lite att säga till alla. Förkylningen var på väg med stormsteg och det fanns ingenting jag kunde göra åt klumpen i magen så jag pressade bort den. Att dricka alkohol när man var på vippen att bli sjuk, det var en dålig idé men jag blev inte ens full, allt jag fick var huvudvärk. Som om den inte redan var illa nog.

Ella var en klippa som såg till att jag mådde bra; alla mina glädjepilar åt dig ella, för all hjälp. Jag ska repay you some day. Hur vet jag inte men räkna med min hjälp om du nånsin skulle behöva den.
Jo, vi körde från 19 - 01 och det blev en otroligt svajig bussfärd hem mot stan från förorten. Jag slöt mig i mina hörlurar för att pressa bort verkligheten som kom som ett slag i ansiktet på mig; jag stirrade stint ut i ingentinget medan lurarna spelade sanning efter sanning för mig, som på teater.

"She knows the voices in her mind
They tell her
To leave
She's tired of smiling madly
Until silence becomes very silently
A noise in her mind
After all she has nothing inside
No good to give
No meaning to live
The mist engulfed tonight
Every single star

She knows the noises in her mind
Nothing's left but
Screaming silence
After all she feels numbness inside
The feeling's gone
She's upside down
The pictures behind her closed eyes
This time you went too far"

Delerium - After all (feat Jael of Lunik)

Den spelade för mig om och om igen; Delerium, ni klättrar i min musiktopp just som man inte kunde nå högre i min värld. Min sista låt på dansgolvet; Merry Christmas Mr Lawrence, från filmen med samma namn. Di där Ministry Of Sound har fått vantarna på Ryuchi Sakamoto's gamla dänga och gör den med feeling. Apropå Sakamoto, den där japanens backkatalog är det stört omöjligt att få grepp om. Hur som helst; när jag ser de blinkande ljusen i takt med att ministry pumpar ut den här låten i slowtempo, ser alla glada klasskamrater som stojar och dricker öl och vin, då fryser jag ögonblicket för min inre syn och tänker "Jag kunde ha varit borta, men jag är här nu. Jag får lov att se det här för att jag måste. Hela min tillvaro har hittills gått ut på att vara en känslomänniska och att försöka pränta ned känslan" i nästa sekund anländer ett sms jag inte riktigt vill läsa först, för jag vet vad som står i det. Klart att jag gör, har du nånsin tvivlat?

Jag åker hem med nattbussen full av vänner och tar mig med möda till centralen, med all packning, ner under kulvertarna, ner och väntar svajande på ett tiominuterståg klockan två på natten, och tar mig hela backen upp i fullständig råkyla. Notera vilken martyr jag är; jag kan inte ens ta mig hem för egen maskin när jag är förkyld utan att poängtera vilken otrolig bedrift det är. Med packning.

Jag är hemma hela dagen. Jag planerar att ligga här och försöka att inte frysa.
Paketet från ¤ och zoovillage har kommit, fick sms om det igår (sms-avisering på paket! det är SÅ fiffigt!) men jag orkar inte hämta det. Det är inte ett paket jag behöver just nu.
Liselott gick ut för att handla mat och echinacea till mig, så jag sitter i någon slags väntans tider och fryser.

..and out.
Bild: Torsdagens vita.

18:16

Onsdag & Torsdag var rena helvetet för stjärnfolket. Qurin råkar ut för en trafikolycka i Amsterdam och drabbas av Whiplash. Jag får epilepsianfall och ¤ börjar blöda näsblod mitt i ett möte. Liselott lider av fantomsmärtor från oss alla och jag får på fredagen både ont i benen från qurin och senare drabbas jag av en förkylning. Nu ligger liselott och jag utslagna i lägenheten och äter linssoppa och önskade att nån kom och räddade oss. Qurin skickar meddelanden från amsterdam i skytteltrafik med ¤, de avlöste så att säga varandra. Jag måste alltså ge mig till tåls till tisdag innan jag ens kommer att kunna andas. Nästa vecka är julavslutningsvecka. På onsdag är det julbord med precis hela skolan och sedan åker alla mina star people iväg, från stockholm för att jag ska hålla fortet här ensam (eller?).

Det är inte rättvist, det är faktiskt inte det.
Jag tänker över hela grejen och har nu blåst upp hela situationen till enorma proportioner i mitt huvud eftersom jag bara ligger och stirrar in i en TV. Matt. Sjuk. Oförmögen att åstadkomma nånting. Till och med LSD (datorn) höll på att säcka ihop nyss, grafikkortet svajade som tusan. Det har aldrig hänt förut. När till och med min dator, som är ett tekniskt muskelberg som är byggd för att klara rätt stora påfrestningar, börjar FLIMRA - okej, jag fattar att planeterna, gudarna, WHAT EVER YOU FUCKING CALL IT, it's all the jävla same, ok? - Försöker säga oss nånting. Jag är förvisso agnostiker, men detta med stora, svårförklarliga vanföreställningar.

JÄVLA HELVETES SKIT varför måste vi bli sjuka hela bunten - NU?