Calm down

I skolan: 14:00
Jag tänkte promota min klasskompis M litegranna genom att ge er denna delikata länk:
http://www.tadetlugnt.se/
Alla i skolan är helt underbara och frågar hur jag mår och hjälper mig när jag är seg. All hail Jakan för era underbara människor. All hail you, people of Jakan! Ni är grymmare än man tror ibland.
Fan vad jag tycker om er.

"You wear guilt
Like shackles on your feet
Like a halo in reverse
I can feel
The discomfort in your seat
And in your head it's worse
There's a pain
A famine in your heart
An aching to be free
Can't you see
All love's luxuries
Are here for you and me

And when our worlds they fall apart
When the walls come tumbling in
Though we may deserve it
It will be worth it

Bring your chains
Your lips of tragedy
And fall into my arms
And when our worlds they fall apart
When the walls come tumbling in
Though we may deserve it
It will be worth it"

Depeche Mode - Halo

Tunga ögonlock, tunga ben, en mun som vill skrika precis rakt ut för att allting blir så dolt, för att all sanning alltid hålls från mig, för att människor utpressar varandra och för att andra människor tillåter dem. För att mörkret faller över söder, för att cigaretterna är gjorda för att ta slut, för att hopplösheten är så stor. Därför, och bara därför. För att mitt hjärta inte är tillverkat för att höra allt det där. Jag hade lovat mig själv en sak i hemlighet, förstår ni; Hör du orden måste du gå. Så illa är det. Jag hade sagt mig att ingenting gott kommer ur ett hjärta, för ingenting jag någonsin gjort med rådslag från detsamma har mynnat ut i goda saker. Från den smärta en varelse kan känna när den man älskar kommer hem efter ett dygn i tystnad, (just det, tystnad. Att inte veta, att komma till en avstängd telefon och våndas, och känna hur det knyter sig i magen..) - från den smärtan när man ser den enda jävla varelsen man någonsin litat på helt och fullt (fan ta dig, J. Fan ta dig för det.) kommer hem och säger, fast med andra ordalag; "Hej, jag är din sambo. Jag har just tagit allt det som var rent, heligt och äkta mellan oss, trampat på det och kastat det till marken. How about that?" till det ögonblicket när en vän ljuger för en, mittemellan den bro jag nästan blev nedkastad från på Lidingö 2001, till mina ljugande eller tysta föräldrar, till den tystnad min far lämnade mig i, och jag vet vad ni tänker, oh god, nu sätter hon igång och ältar - ja, det kanske jag gör! Det är kanske just det jag gör! Jag kanske behöver få skrika ut min jävla vrede, kanske är den här smärtan i huvudet inte någonting som är sjukt, det är ett resultat av ett massivt övertryck för att jag tagit så jävla mycket skit!

Men mittemellan allt det där, har jag stått och liksom "Jaha. Nu igen. Du är inte den första. Kom då, ditt as. Give me all you got, ta slut på mig, knäck mig, jag är åtminstone inte rädd som du, som gör det här av rädsla. Kom igen, give me your best fucking shot, jag vill att det ska blöda riktigt ordentligt den här gången, kom då, lär mig en läxa"

Mänskligheten..jag blir inte klok på er och era idiotier. Jag vet att jag måste vara duktig flicka men jag klarar det inte riktigt. Alkohol gör människor dumma. Livet gör människor osäkra, rädda och själviska. Verkligheten är inte på riktigt, verkligheten är det de påstår existerar som de vill få dig att leva i men de har inte greppat hur subjektiv den där så kallade verkligheten verkligen är.

Give up your needs
your poisoned seeds
find yourself elected
to a different kind of creed

Jag kommer hem med den bekanta panikångesten i bröstet, fumlar med sladdarna, kopplar in lurarna i datorn, maxar volymen, och då menar jag maxar, ingenting botar smärtan så mycket som riktigt, riktigt hög bas i öronen. Det ska vara på gränsen till att det gör ont, totalt socialstyrelsenfrånvänd jävla volym, långt bort från den de säger ska vara skadlig. På tunnelbanan hit satt jag och Henkstar och pratade om nånting när ett finskt fyllo sätter sig och pratar med oss. Det är ganska vanligt att gatans människor tilltalar mig. De fina damerna rynkar på näsan, men jag ger honom en cigg och skrattar med honom. Han säger "de där..de ser inte som du och jag. De talar ÖVER varandra..förstår du? De kommunicerar inte! Det går inte att vara på samma nivå!" och jag fattar vad han säger. Människor är så rädda för de här gatans individer men de är inte farliga alls. Allt de vill, är att överleva i en värld som de aldrig passat in i. Allt de vill, är att få prata med någon. Jag nickar, och han ser på mig. "Du är inte som alla andra i den här vagnen. Jag ser det" säger han. Jag tänker att du har ingen aning om hur rätt du har.

När jag kommer ut från tunnelbanan för att handla cola på zinkus livs står det ännu en där. Han går fram till mig av alla som finns där. Han undrar om jag har en cigg. Jag står och röker på en, så jag tar ett bloss på den och räcker den till honom. "Här..ta den" säger jag. Han klappar mig tackande på axeln. "Tack. Du är en ängel..verkligen. Folk är inte så snälla här.." säger han och går vidare. Han ropar "Men du, du var one of a kind!" och jag tänker det är intressanta sammanträffanden man råkar in i. Jag kommer hem hit och in med lurar och ut med smärtan i ord, vad spelar det för roll vad jag säger, jag kan inte matcha dina ord den här gången. Du förstår, jag kan inte vara känslosam längre. Jag tar mig inte till den öppna banan där jag säger det där, för i min värld..det är för stort. Det handlar om att behålla och att leva. Covenant får avsluta med sanningen. Lyssna på Eskil Simonsson, han är i klass med Ronan och Mark ibland:

"stand before the gates and watch metropolis
empires come and go we live forever
and eternity is in your hidden eyes
take my broken wings teach me to fly again

I stand alone
we stand alone

down the empty streets head for the seven hills
vestal virgins dance we steal the fire
battered columns stand as silent monuments
deep inside their dreams I see your memories

I stand alone
we share the last champagne and watch necropolis
still and so let's leave her to her silent walks
the sun of Rome is set and our day is gone
a kiss a taste of red from your open lips
I stand alone
I stand alone"
Covenant - We stand alone

Och playlisten till mitt öppna hjärta går vidare, och jag antar att jag aldrig skulle erkänna det, men när "Like tears in rain" går på, då orkar jag inte längre. Fingrar dansar över tårstänkt tangentbord, smärtan i huvudet tilltar och jag smäller handen i bordet, benet sparkar till sängen så den flyger, jag kastar mig ned på knä och river i mattan, jag tystar mina skrik till de mest sanna textraderna som någonsin kommer att skrivas, men bara detta ögonblick:

"Go to the Empire State and watch the city lights
Hear the noise of millions struggle in the sprawl
Stare into the sky, we're few and far between
Black eyes full of stars, wide with memories

Every street I ever walked
Every home I ever had
Is lost
Every flower I ever held
Every spring I ever had
Has died
Every man I ever knew
Every woman I ever had
Is gone
Everything I ever touched
Everything I ever had
Has died

Lie down in the park and watch the satellites
Hear the children sing just a breath away
Dance in the heavy air along the interstate
Black lung full of fumes, choke on memories
Every street I ever walked
Every home I ever had
Is lost
Every flower I ever held
Every spring I ever had
Has died
Every woman I ever knew
Every man I ever had
Is gone
Everything I ever touched
Everything I ever had

..Has died"

Covenant - Like tears in rain