Post E.R

Rapport:
jag kom till akuten, fick undersökning efter 40 minuter, läkare efter 2 timmar (!) och en remiss till full catscan, EEG och full undersökning á lá neuro om en vecka. piece of cake. vet alltså inget än, blev bara kollad blodtryck (tydligen har jag 'perfekt' blodtryck), temperatur, bra reflexer etcetera. att jag dessutom har synrubbningar är däremot en annan fråga. Den allmänna diagnosen är just nu; i bästa fall har jag "bara" epilepsi. Epilepsi orsakas däremot av en skada på hjärnan någonstans så då är det frågan VAD som orsakar denna skada. I värsta fall har jag en cancertumör och då blir det omedelbar inläggning. men som sagt; mer vet jag inte förrän min undersökning är gjord. Jag fick en citodon! Tjoho! Synd bara att den inte hjälpte mot huvudvärken. Blev bara groggy.

Nåväl.
Är nu dödstrött, slutkörd och ynklig. Ska bädda ner mig och invänta morgondagens skola. Hoppas att jag får den där röntgentiden fort som fan, för jag känner inte att jag blir bättre.

19:52

När Loo lyssnar på svenska hits så vet man att hon sörjer;

"Han kom som en virvelvind, förklädd till en storm
Till den busshållsplats, där hon väntat så många gånger förr
Han sa: vart är du på väg?
Hon sa: vartsomhelst!
Han svara: jag vet var det e. kom till mitt obebodda hjärta och se!
Två ensamma själar bara föll i en famn
De hade inget val, som gjorda för varann
Två sargade hjärtan va skulle de göra
Ingen kunde ana att de en gång skulle höra
Sången de spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner som dom hört förut
Sången de spelar när filmen är slut"

Trots att jag knappt sovit något på tre dagar snart, så kan jag inte koppla av, inte koppla bort. Jag går på maxfart, jag går på högvarv, jag känner mig som om jag imploderar. För det är bara känslor och känslor kan man inte gå och slänga i sopnedkastet för att göra sig av med dom. Allt detta; det är som en stånghammare i mitt huvud.
Pratade med mamma i telefon och meddelade henne dagens resultat. Hon lät bara irriterad i telefon, "jaha, har du epilepsi..fnys", så kändes det iallafall. Ni förstår; min mor är ett egocentriskt vakuum. Hon är rädd för att det ska föregå större chans att jag får större "uppmärksamhet" än henne i familjen. Nej, man ska inte måla fan på väggen, det behöver inte vara superallvarligt, jag har "bara" epilepsi än så länge, vad det beror på vet vi inte förrän EEG:t och röntgen, men man ska veta att epilepsi, trots ärftlighetsfaktorn, alltid orsakas av en skada på hjärnbarken och vad det är för skada kan man inte svara på.

Dock måste man betänka att det kan vara något riktigt allvarligt. Jag är hur lugn som helst, men..folk ringer här och vill berätta om sina grannars jävla problem och den och den och hej och hå och jag känner, trots lugnet, en egocentrisk bit växa i mig i stil med "Förlåt om jag är uppnosig och hemsk mot dig som för en gångs skull inte löser dina problem men jag orkar inte lyssna. Jag försöker hålla mig lugn, hålla fokus på vad som sker i mitt liv just nu, och försöker bli av med huvudvärken." - Jag vet inte Hur jag ska klara skolan i veckan eftersom mitt huvud bara eskalerar i smärta. Jag vet inte hur jag ska klara av lektionerna heller men jag måste för jag får kass närvaro annars och det går inte. Jag försöker fylla i CSN-papper men det förvandlas till ett blurr och jag börjar nästan gråta när jag glömmer bort hur säkerhetsfunktionen på tablettburken fungerar. Jag känner mig som ett reducerat pucko. Jag glömmer de enklaste saker och blir bara tröttare och tröttare och sover allt mindre..och nu känner jag att jag klagar ihjäl er. I'm so fucking sorry.

Vila.
Det är allt.