The fucked up everything

Jag är hemma men inte mycket mer än så. Jag VILL gå på grodan, men...jag vet inte. Liselott var så glad över att jag är hemma, så hon berättar om konstiga kurser åt höger och vänster. Jag fattar ingenting, men jag är glad ändå.

Ge mig en värld utan människor, och be för att grodan inte är befolkat till max. Fan, helvetes fan. Och Mr. Star har ännu en helg borta, med trevliga middagar och ett härligt samliv som jag inte direkt känner att jag har energi att vara tolerant mot; min hjärna fattar nästan ingenting och jag är skit-trött på att vara tolerant, förstående, gullig och tolerant och förstående för ingen av er jävla kvinnor, människor och fan vad ni är, är ju nånsin det! Ni får era jävla utbrott mest hela tiden! Ni gör inget annat än bråkar med varandra och jag bara förståååår allting och låter mig bli förbisedd och trampad på rent emotionellt hela tiden. Jag fattar inte att jag tillåter er. Jag är fan den enda som bara tar, tar och tar allting för att jag har förmåga att se allt från alla vinklar och för att jag förstår alla. Jag har inte den minsta lust att vara sån här, jag har just nu EN linje i mitt huvud och jag är inte förmögen till annat än att känna en sak i taget. Jag är trött! jag är som ett barn! Min arm är BLÅ! de har spräckt hela min ven så jag ser ut som en jävla heroinist och jag är trött och behöver också saker men det är UNDER MIN VÄRDIGHET att be er om hjälp så ni måste lista ut själva att jag kanske behöver er. Men det är klart; Jag förståååår ju så jävla bra. Jag är sååå toleraaant. Så mig kan man räkna med, håller mig i en bit. Klart jag gör, jag är inget hjälplöst våp som vissa andra, jag är van vid att ska nåt bli gjort så gör jag det fan själv men jag är ingen ROBOT. Ärligt talat, jag klarar nog inte av det här om det ska fortsätta. Förlåt mig för min frånvaro av tolerans mot det här läget och förlåt, förlåt, jag gör ju fan inget än att jag ber om ursäkt men ska jag behöva få såna här bilder i skallen, den här tillvaron och den här sortens jävla mumbo-jumbo.. och dessa märkliga ursäkter. Som alla har. Jag vill bara att de ska säga att det är en jävla tumör, hitta den för helvete så vi kan behandla den. Jag orkar inte! JAG ORKAR INTE. Jag vill ha någonting jag uppenbarligen inte kan få!

Fan vad less jag är på allting. Ett ord räcker inte. I am so sorry. Jag vill ut men min kropp hindrar mig. Jag börjar snart gråta av ren maktlöshet. Jag behöver vila, jag behöver uppskattning och allt möjligt trams. Men jag måste hålla in allting inne här, bara för att klara av det. Det suger. Vet ni, det inte bara suger. Det suger tjackad getkuk. Och då suger det rätt hårt.

23:54

Okej så vi var på väg ner på Dubliner's efter mycket om och men. Nere i backen får jag bara..jag vet inte. Jag ville inte ner och ta en öl. Jag får ju huvudvärk av alkohol nu för tiden, faktum är att jag får fucking huvudvärk av ALLT. Så vi tog våra sista pengar som skulle gått till meningslöst öl, handlade nötter, coca-cola, några old bohemia, godis, choklad och gud vet allt, och gick tillbaka upp igen. Sen kom V hit för att mysa med oss, det är guld. Tjejerna låser in sig på zinken och skiter i allt.

Och du..jag hörde ditt tonfall. Sluta upp med det, du vet vad jag menar.

Men allvarligt. Jag ber inte om ursäkt för ett skit. Förutom för mina känslor. Förutom för att jag överhuvudtaget känner nånting i en absurd situation som jag inte tycker om för fem öre. Det kanske är dags för vissa andra att se saker ur min synvinkel istället för att ge mig ögat för en pik.

Jag måste sluta skriva nu innan jag skriver nåt jag inte menar.

01:38

På mkt. bättre humör. Tjejerna är guld. Kollar skumma filmer och har deltagit i www.vikingline.se 's dansfilmstävling (haha) samt lagt en ansiktsmask för andra gången i mitt liv. Jag ser inte klok ut men både min och L:s hy har ju sett ut som slagfält de senaste veckorna så vad fan gör man inte. Oklart om man ska trollas till en len silkesapa bara för att man kletar in grön mintgegga i fejan men jag tänkte agera som det puckade våp jag vet att var kvinna egentligen har inuti sig (som bara väntar på att få komma ut) och tro på skiten. Dessutom har jag kommit fram till följande saker;

1) Puckade, labila våp är framgångsrika och får precis allt de vill ha, för de intrigerar och ägnar all sin mentala energi åt denna intrigerande, ljugande och sjuka karlfixering.

2) Därför bör man, som ELLE alltid propagerat, för att inte tala om Hennes och Revyyn (som jag iofs skrivit för, sorry chefredaktörerna, men era tidningar suger faktiskt, även med mig i dom) som ju inte innehåller annat än guider i hur du skall bli det perfekta, karlfixerade våpet, ja, därför bör man alltså sträva efter att bli ett eftersom även en matematiker kan se att Våp + Labil + Utseendefixering + Hjälplöshet = Framgång. Upphöjt till två. Fuckers.

3) Jag har dåliga chanser att bli ett sådant, men med lite träning finns det chanser för även mig.

Jag är bra...ja jag finner inga ord. Signar ut nu. Imorgon ska jag besöka lillebror på SÖS. Stackars bror ska bli opererad på Måndag. Fy. Ja, well.