Inför söndagen

01:50

Vad kostar du, min vän? Jag menar; vad kostar din vänskap?

Alla har ett pris; just name yours. Jag vill bara veta; för nyfikenhetens skull. Är du svårköpt? jaså? Vad behöver jag säga till dig för att du ska sänka ditt pris? Tror du att du är prislös, att du inte går att köpa? Säger du det? Så du har aldrig blivit köpt? Din lojalitet, dina tjänster, din vänskap, din tystnad, din resignation, din kärlek - den har alltså aldrig haft ett pris och den har aldrig blivit köpt?

Jag skall träffa en massa familj imorgon. Familj som inte sett mig som en del av dom på flera år. Plötsligt ska jag fira med en släkt jag knappt vet namnet på. Plötsligt är allt som vanligt, till skillnad från det faktum att det sitter också en 25-årig dotter i hörnet och ler och låtsas som om hon alltid suttit där, som om hon alltid varit inbjuden.

Vet ni, att jag tycker att det är ganska sorgligt att jag helt plötsligt deltar i släkttillställningar i en släkt jag aldrig ändå tillhört. Jag kommer dit för att mina syskon är där och det ska ni veta att utan dom hade jag inte satt min fot hos er. För ni har aldrig egentligen bjudit in mig i er värld. Jag vet knappt vad ni heter och nu skall jag alltså, som förstående och vuxen, försöka sätta mig in i sammanhang som andra barn får hela livet på sig att lära sig. Det gör ont.

"Did i disappoint you?
Did i let you down?
Did i stand ashore and watch you as you drowned?
Can you forgive me?
I never knew
-the pain you carried deep inside of you"

Assemblage 23 - Disappoint.Och min mor är en villfarelse och min far är bara en skugga. Jag är inte arg på er. Inte någon av er. Jag är ledsen för att ni aldrig sett, försökt se, eller än ser, hur ont det faktiskt gör och hur det hugger till i hjärtat när ni passerar förbi mig, i er stress, er stress att hinna med livet. Ni hade för bråttom med att leva för att någonsin egentligen förstå att det var just livet som passerade medan ni stressade för att hinna med det. Det är okej. Jag förlåter er. Jag är inte arg.Så varför måste tillvaron se exakt likadan ut som den gjorde då, med samma känslokyla och samma förvirring?

Jag ska bygga en egen värld, förstår ni.
Trygg, stor och följsam
en värld för de som vilset jagat sin trygghet
lögner, vrål och ensamhet
och göra det jag lärt mig;
tvärtom det
alla gjorde
mot mig.

Bild: Jag och lott tog oss ut på bus en stund. Nu är vi i trygghet igen.