Grattis pappa

Grattis pappa på din 50-årsdag. Jag beklagar att jag inte kunde komma idag. Jag har legat under en filt och stirrat in i en vägg precis hela dagen och inte varit förmögen till kommunikation. Jag är ledsen att jag inte hade en godtagbar ursäkt, som du brukade ha när du inte kom på mina födelsedagar när jag var liten, eller under precis hela min tonårsuppväxt, som att jag var på jobbet eller att bilen gått sönder eller att det var kö på lilla essingen eller att jag faktiskt var tvungen att åka hem till person a och lösa ett problem på grund av person b vilket person c, det vill säga du, fick dessvärre bli lidande "men jag lovar att gottgöra det" vilket du aldrig gjorde så nu kanske det är din tur att förstå att löften är inget man håller, alla ord är tomma, meningslösa och innehållslösa och jag brås mer på dig än vi först trodde för nu har jag också lärt mig att lova något jag inte håller. TACK pappa. Och grattis på din jävla femtioårsdag. Jag och liselott har ätit linser och ris idag, för det är det enda vi har i skafferiet. Som tur var fick jag ett halvt paket cigaretter av Veronica igår, annars hade jag inte haft råd att röka heller. Och som tur är så hjälpte underbara ¤ mig med ett lån till min skolräkning, annars hade jag blivit relegerad nu också. Så man kanske kan säga att jag har lite större problem än det faktum att jag inte kan köpa en present åt dig, och det var lite over my head idag. Så kära pappa, jag hoppas du hade en FANTASTISK födelsedag. I övrigt kan man faktiskt säga att jag faktiskt inte skulle kunna tagit mig dit heller, eftersom jag inte har råd med ett sabls busskort. Vilket innebär att jag kommer att planka till Jakobsberg imorgon för att ta mig till skolan; och alla andra dagar också för den delen fram tills år 2045 då jag studerat klart och skaffat mig ett hederligt arbete.

Fuck, alla vet att jag i stort sett bara haft morallösa eller svarta arbeten under de senaste åren och det har nu betalat sig i och med 12000 kronor i skulder. Jag har satt mig här själv, på alldeles egen hand, och jag ska ta mig ur det på alldeles egen hand (för gudarna ska veta att jag tänker inte be dig om hjälp) men då ber jag så hemskt mycket om ursäkt över att jag inte orkar vara någon tjusig, uppvisad dotter som du på din femtioårsdag kan visa upp under förevändningen att du faktiskt är en bra far (vilket du inte är, faktum är att du inte är min far i mer än en biologisk mening, det är lugnt, morfar tog med mig till cosmonova, du kan slappna av nu). Jag tänker inte skriva något fint brev till farmor och farbror birger, för farmor behandlade mig som en dryg, arrogant kärring när jag var liten. Hon klippte av mig mitt hår och kallade mig för nedsättande saker och jag minns inte att hon var särskilt kärleksfull. Hon kunde inte ens berätta att hon skulle gifta sig, hon bara stack och flyttade till Dalarna. Så nu, när hon har cancer och tycker att hon så här på ålderns höst vill ha sitt barnbarn tillbaka, vet du vad jag gör med den efterklokheten? Jag pekar finger åt den. Och jag tänker inte säga hej till faster britta som är pedant och som satte på sin unge en kostym när han fyllde fem och sen fick ungen knappt röra sig. Och dina kusiner..jag visste inte ens om att du hade kusiner, vad fan ska jag säga till dom? "Hej kusiner, jodå, allt är bra. Jag är en föredetta knarkare och morallös horunge som blivit dotter på gamla dar. Kul att träffa er med!"
Jag tror inte det.

Om ni ursäktar mig, men jag ska försöka droga ner mig till sömns nu.

Bild: Igår var jag en seriefigur.